Det framgår av en studie vid Akademiska sjukhuset, som publiceras i facktidskriften Acta Obstetrica et Gynaecologia Scandinavica.
– Fastän det alltid är paren själva som avgör om de ska göra kub-testet pekar våra resultat på att man i många fall kan ifrågasätta om valet uppfyller kraven på ett informerat samtycke, säger doktoranden Ellen Ternby vid Institutionen för kvinnors och barns hälsa, Uppsala universitet.
Kub är förkortning för kombinerat ultraljud och blodprov. Testet kan med hög sannolikhet uppskatta om fostret har någon kromosomrubbning.
Studien omfattar drygt100 gravida kvinnor och deras partners. I samband med att de gjorde kub-testet vid sjukhuset fyllde de också, var för sig, anonymt i en enkät med frågor om själva testet och om Downs syndrom.
På en flervalsfråga om skälen till att välja att göra kub-testet var de vanligaste svaren att man ville göra alla test som finns för att vara säker på att barnet är friskt, att lindra oro och – bland dem som fyllt 35 år – att man bör göra det i den åldern.
Kub-testet räcker inteför en diagnos. För att säkert fastställa om fostret har en kromosomavvikelse krävs ett uppföljande fostervatten- eller moderkakeprov.
– Ändå svarade så många som var fjärde att paret inte hade bestämt om de skulle gå vidare med något av dessa ingrepp om resultatet av kub-testet skulle peka på att det väntade barnet hade Downs syndrom, säger Ellen Ternby.
Även bland dem som uppgav att de skulle göra det fanns en utbredd osäkerhet om hur de skulle agera om fostervatten- eller moderkaksprovet bekräftade denna diagnos. Fler svarade att de inte visste vad de skulle göra än att de skulle överväga att avbryta graviditeten.
De allra flestavar nöjda med informationen de hade fått om själva fosterdiagnostiken, men önskade ändå mer information om Downs syndrom. Deras svar visar också att det ofta fanns brister i kunskaperna om denna kromosomavvikelse.
Å ena sidan underskattade majoriteten vissa medicinska problem och överskattade barnens chanser att lära sig läsa. Å andra sidan hade de en ogrundat negativ syn på om barnen kan bo hemma med sina biologiska föräldrar och på föräldrarnas möjligheter att ha vanliga jobb utanför hemmet när de har ett barn med Downs syndrom.
– För att gravida kvinnor och deras partners ska kunna fatta informerade beslut innan de gör fosterdiagnostik måste vi från vårdens sida bli betydligt bättre på att informera dem om Downs syndrom och dess följder, säger Ellen Ternby.