– Det är klart att jag är rädd, säger han.
Katastrofalt hemskt. Så beskriver Amil Sarsour det fängelse han sattes i efter att israeliska styrkor stormat aktivistkonvojen han befann sig ombord förra sommaren utanför Gaza.
Samtidigt säger Amil Sarsour att han aldrig tvekat inför att återvända.
– Jag satt i fängelse i tio dagar, det finns palestinier som suttit där i tiotals år. Man får inte låta rädslan styra en när det handlar om folks rättigheter, säger han.
Ship to Gaza är en mycket uppmärksammad aktivistförening världen över. Under lördagen anordnade den lokala Uppsalaorganisationen en manifestation på Stora torget med både politiska talare, dans- och musikuppträdande. Åskådarna var dock få.
– Vi delar ju ut informationsblad varje vecka och samlas regelbundet på olika möten, så det finns faktiskt ett stort intresse i stan. Jag har fått otroligt mycket stöd från Uppsalaborna, säger Amil Sarsour.
Men Ship to Gaza är omdiskuterat. Bland annat har FN:s generalsekretare Ban Ki-Moon gått ut och avrått föreningen från att genomföra den planerade aktionen.
– Vad ska vi göra då? Situationen i Gaza måste ju uppmärksammas. Och ger vi oss in i luftrummet blir vi nedskjutna och landblockaderna är för stora. Det behövs någonting av det här slaget för att verkligen kunna belysa problemen och vi har sett att allt fler har engagerat sig i Gaza efter förra året, säger Amil Sarsour.
En uppfattning som delas av 21-årige sonen Amer Sarsour som var hemma i Uppsala sist fadern var i väg. Men som nu står på reservlistan till att få vara med bland besättningen.
– Jag ville egentligen åka med redan förra året men jag hade för mycket plugg då. Det här är någonting jag så innerligt vill göra, säger han.
Liksom sin pappa är han inte villig att låta känslor av rädsla och oro ta över.
– Man måste låta hoppet styra i stället. För mig är Palestina just nu bara en massa berättelser och jag är trött på att bara prata. Det här är en konkret aktion, säger han.
I slutet av juni är det svenska Ship to Gaza-skeppet tänkt att avsegla från Aten i Grekland. Och det är också först då som Amer Sarsour får besked om han får följa med. Skulle det bara bli hans far som får stiga ombord blir han besviken. Men han är inte bekymrad över att lämna sin pappa ensam igen.
– Jag tror på farsan, han är stark och klarar sig alltid, säger han.