Det är ett hisnande perspektiv som finns i de här åren. Jag fick min examen från journalistutbildningen 1995. När jag utbildade mig fanns knappt internet. Bara de som gjorde examensarbetet utomlands fick leta information online, men det fanns inte mycket att hitta. Nu finns allt på nätet.
När jag arbetade på UNT:s lokalredaktion i Rimbo i slutet av 90-talet hade jag en mobiltelefon som vägde ett halvt kilo och som laddade ur efter trettio minuter. I dag är jag glad för min smarta mobil som gör att jag kan hålla min översvämningshotade inkorg i schack även om jag inte är på plats framför en dator.
Då, när jag blev redaktör för Sigtunabygden var arbetsmarknaden, för journalister kärv. I dag är den usel. Tidningsbranschen upplever en stor kris när läsningen flyttar till nätet där intäkterna inte finns på samma sätt.
God och obunden journalistik kostar, och är viktig för demokratin. Att annonsera i lokaltidningen är ett sätt att se till att vi kan fortsätta informera, granska och vara en sammanhållande faktor i bygden. Etablerade medier har ett etiskt regelverk att förhålla sig till, som andra nyhetsförmedlare saknar. Vi ska inte sprida rykten eller vara megafoner för dem vi intervjuar. Vi blandar inte ihop det redaktionella, granskande materialet med annonser.
Sigtunabygden är bäst i Sigtunabygden! Det var en slogan som kyrkoherde Johan Engvall bjöd på en gång, den sprider jag gärna. Jag är väldigt stolt över att vi kan ge ut Sigtunabygden, en tidning med enbart lokalt innehåll, vecka efter vecka gratis till alla hushåll.
Nu är det dags för mig att gå vidare till nya utmaningar. Detta är min sista krönika. Anna Orring heter nästa redaktör. Hon har tidigare arbetat på UNT:s lokalredaktion i Märsta, så hon har bra koll.
Jag vill tacka för alla kontakter genom åren, både de uppmuntrande och de kritiska. Båda behövs, hejaropen för att vi mår så bra när vi får dem, och de kritiska synpunkterna så att vi kan bli ännu bättre!