Karolina Hansson hade sett fram emot skolans sexualundervisning i flera år. Att äntligen få veta mer om det där spännande, snuskiga, kittlande. Men när stunden äntligen kom var det inte alls som hon hade tänkt sig.
– Vi fick se en genomskärning av könsorganen, det pratades inget alls om lust. Jag hade drömt om den där storslagna sexualundervisningen, och så kom den och så blev det liksom inget, säger hon besviket.
– Jag minns att vi fick besöka Ungdomshälsan och vi tjejer fick sitta i en cirkel och prata. Och hon som höll i samtalet sa: ”om killarna kallar er för horor, ta det som en komplimang”. Det var alltså en del av vår sexualundervisning, fyller Elina Pahnke i.
Redan då såddes ett frö och en längtan efter andra berättelser, historier som handlade om sex ur unga tjejers perspektiv. Sådant de själva hade velat läsa men inte hittat.
– Jag kände att det saknades någonting inom den feministiska litteraturen. Ett perspektiv där unga tjejer skrev för andra unga tjejer om sex. Jag tyckte att den mesta litteraturen handlade om genusteori och var väldigt akademiskt mättad. Den pratade inte om det som jag egentligen ville veta, säger Karolina Hansson.
Några år senare hade fortfarande inget hänt på området och Karolina Hansson och Elina Pahnke bestämde sig för att göra något åt saken. Via Elinas blogg Fittjournalen bad de unga tjejer att skriva och skicka in sina personliga berättelser om sexualitet och lust. Först vände de sig till folk i bekantskapskretsen men allt eftersom att texterna publicerades på bloggen började fler höra av sig med sina historier. Resultatet blev den nyligen utgivna boken "Sexjournalen", där läsaren får ta del av 40 unga kvinnors sexupplevelser.
– Vi bad om positiva berättelser och konkreta händelser. Till en början var det många hetero-tjejer och mycket feministisk analys över det egna sexlivet. Vi fick jobba lite för att få bredd på texterna och att de skulle kännas mindre duktiga, mindre tillrättalagda, säger Karolina Hansson.
I boken möter vi tjejen som är 15 år och vill ligga med alla men också den asexuella och den som vill men aldrig har haft sex. Författarna bidrar själva med varsitt kapitel och hade tidigt en tydlig bild av vad de ville förmedla.
– Vi ville inte att boken skulle vara en uppmaning till tjejer att gå ut och ligga med folk, det blir ytterligare en press. Men vi fick också in texter som handlade om att vara asexuell, om att inte ha haft sex eller att inte känna lust. Det saknas alltid perspektiv och går aldrig att få en hel bild av verkligheten, men vi tror att vi ändå lyckats fånga upp många röster, säger Elina Pahnke.
Författarna kallar bokens förord för ett manifest, en uppgörelse med det gamla men ännu inte utdöda madonna/hora-komplexet.
– För mig har allt det här handlat mycket om trots. Jag har velat att det ska vara så enkelt att vara tjej och ligga med vem man vill, men hur man än beter sig är det skamfyllt. Samma personer som kallade mig för hora pratade också om tråkiga tjejer som låg som döda fiskar eller tjejer som var pryda. Det fanns inget rätt, säger Elina Pahnke.
I dagens samhälle är kvinnans kropp mer sexualiserad än någonsin. Avklädd och med trånande blick syns hon på reklampelare, i Facebook-flöden, på tv och musikscener. Men sexualisering och sexualitet är inte samma sak. Karolina Hansson och Elina Pahnke efterfrågar ett perspektiv där kvinnan inte är den som ska erövras eller övertalas.
– Problemet är inte att det inte finns en bild av sex. Problemet är att bilden alltid är utifrån ett manligt perspektiv. Vi är till exempel uppväxta med American Pie-filmerna som visserligen är komedier men som skildrar ung manlig lust och nyfikenhet på ett tongivande sätt. Precis som i andra liknande filmer handlar det ofta om hur man som kille ska få en tjej att ligga med en. För tjejer finns inget motsvarande, säger Karolina Hansson.
– Det finns många berättelser om tjejer och sex, men de går ofta ut på att tjejen ska erövras eller att hennes sexualitet är något hotfullt. Det handlar om våldtäkter eller om graviditeter och om hur tjejer ska förhålla sig till sin egen lust så att den inte kommer fram, säger Elina Pahnke.
I "Sexjournalen" förekommer inga berättelser som inbegriper någon form av sexuellt våld. Det är ett medvetet val från författarna som bad skribenterna om texter som handlade om lust och kåthet. Trots det kom det ändå in skildringar av våldtäkter och sex helt utan lustaspekt, vilket de tycker säger något om hur vi lär oss att betrakta vår sexualitet.
– Det blir väldigt problematiskt att prata om sex och att ta med sådana historier. Våldtäkt har ingenting med sex att göra, det är ren maktutövning. Att blanda ihop de sakerna är att säga att våldet är en del av sexualiteten, säger Karolin Hansson.
Boken är inte heller tänkt som uppmaning till ett ständig pratande om sex. Snarare är den ett sätt att normalisera och inge en förhoppning om att det en dag inte längre ska vara relevant att prata om hur, när, om och med vem man ”gör det”.
– Det är ju en ganska dystopisk bild vi visar upp av samhället i vårt manifest. Kanske var det något som överraskade mig mest, att det kom in texter som beskrev tjejer som lattjade runt och inte såg sex som världens största grej. Trots att samhället ser ut som det gör är det uppenbarligen många tjejer som hittar vägar ur och runt det, säger Elina Pahnke.
Hon menar dock att även om många av berättelserna uppvisar en styrka och vittnar om tjejer som gör som de vill, så skulle texterna aldrig skrivits om det inte funnits en konflikt i dem. Om det inte funnits andra förväntningar i samhället. Och det är just skevheten mellan offentligheten och tjejers verklighet som behöver justeras. Överallt där unga tjejer är finns också lust, och snack om lust.
– Så var det för oss som tonåringar. Vår tro på att boken ens var genomförbar var för att vi visste att det som sägs i offentligheten och det som sker hos unga tjejer är två helt olika saker. Det är locket på och det skildras inte men det händer hela tiden, säger Karolina Hansson.
Tror ni att Sexjournalen kan förändra något?
– Den här boken kommer inte att förändra strukturen men det kanske kan hjälpa och stärka dem som är drabbade av den. Vi vill visa att det går att uttrycka sin lust och minska kännbarheten av de straff som kan komma av att man gör det. Vi vill stärka unga tjejers märg, säger Karolina Hansson.