Robin Pettersson jobbar sedan fem år som supporttekniker på Läkemedelsverket och vägen till och från jobbet är ofta förenad med stor stress.
Cyklar kommer i hög fart skär in framför Robin Pettersson och hans ledarhund Sally. De plingar högt på klockorna och flera cyklister kör rakt emot honom med näsan i sina telefoner. De går gång- och cykelvägen längs Fyrisån på västra sidan på väg in mot centrumkärnan på väg från jobbet. Robin är synskadad och är nästan helt blind.
– Jag har flera gånger varit nära att bli påkörd av både bilar och cyklister, men cyklisterna är värst vad det gäller att inte visa hänsyn, säger Robin Pettersson.
Strax ska de gå Hamnspången över ån för att ta sig till Östra Ågatan. Här blir det extra svårt när Robin ska korsa vägen och ta sig upp på bron. Cyklisterna kör fort och på båda sidor om vägen. Allt han kan göra är att hoppas att de ska se honom och inte köra på honom.
– Att ta sig fram utan att se är en ansträngning. Av alla intryck kommer 80 procent via synen. Jag måste använda hörseln väldigt mycket vilket är väldigt ansträngande för hjärnan så jag blir väldigt trött.
Robin som bor på landsbygden utanför Knivsta tar varje morgon en buss till Resecentrum och därifrån går han till sitt jobb på Läkemedelsverket. Promenaden tar cirka 45 minuter och är förenad med stor fara för Robin. Än värre är det på vägen hem i rusningstrafik.
Området där Tullgarnsbron byggs är fullt av vägarbeten och leds ständigt om. Det blir ett problem för Robin Pettersson som är beroende av sin ledarhund.
Gångvägen utanför Läkemedelsverket är en delad gång- och cykelbana, men mittlinjen är så nerskavd att den knappt syns. Robins ledarhund Sally är upplärd att gå på höger sida om linjerna. När linjerna inte syns följer hon i stället vägkanten på vänster sida vilket gör att hon leder Robin rakt mot cyklisterna.
– Häromveckan var det en cyklist som istället för att köra runt mig körde rakt fram mot mig och Sally och tvärnitade framför hennes nos. Sedan skällde han ut mig för att jag gick på fel sida, berättar Robin.
Robin Pettersson och hans chef Gabriella Brandell på väg från Läkemedelsverket tillsammans med hans ledarhund Sally.
Han fortsätter:
– Sally kan inte visa hänsyn och jag ser inget så det är tyvärr de som ser som måste visa hänsyn. Om jag är i vägen är det bra om man plingar ganska långt innan så hinner jag och Sally gå åt sidan. Ofta plingar folk precis när de kör förbi så att jag nästan känner dem mot armen.
Problemen att ta sig fram i Uppsala som synskadad är många. En av svårigheterna del är ombyggnationerna vid Tullgarnsbron där vägen via skyltar leds om dag för dag. Robins hund Sally behöver två gånger på sig för att lära sig en ny rutt, vilket leder till att hon flera gånger har lett Robin vilse på grund av den ständigt förändrade rutten. Det har även hänt att han vandrat in i inhägnade byggplatser med stora utgrävda hål för att Sally har gått den väg hon brukar.
Vid Hamnspången där cyklister och fotgängare kommer från gångvägarna på båda sidor om bron är trafiken både hetsig och förvirrande för den som inte kan se.
Robin Petterssons chef Gabriella Brandell, som noterat att Robin ibland kommit väldigt sent till jobbet för han gått vilse, är chockerad över vad man som synskadad ska behöva stå ut med i Uppsala.
– Varje vecka undrar han hur vägen kommer att se ut och om han kommer hitta hem. Vi har nu haft ett möte med projektledaren för bygget av Tullgarnsbron från Uppsala kommun, samt representanter från PEAB och MCC. Alla tre parter var nöjda över att få Robins syn på saken. Men vad det gäller Uppsala som cykelstad undrar vad som gäller när cyklister och gångtrafikanter rör sig på samma väg? Vem har företräde när det är trångt? undrar Gabriella Brandell.
Robin tar sats för att korsa gångvägen och gå upp på Hamnspången. En cyklist kommer i full fart. När Robin kommer i vägen för henne himlar hon med ögonen.