Erik Forsberg sitter i solen på altanen vid huset på Smältarevägen i Österbybruk. Benet är brutet och gipsat. Det kommer inte att bli några dopp i Stordammen i sommar eller cykelturer i bruket.
Men han har firat sin födelsedag hemma hos familjen bara någon dag tidigare. Och den här fredagen har han för första gången återvänt till kompisarna på Österbyskolan.
Förmodligen hade ingenting av det varit möjligt om han inte använt cykelhjälm den där torsdagseftermiddagen.
– Jag hade varit på prao hos pappa i hans möbelverkstad i Valö och skulle cykla före hem. I en korsning svängde jag vänster. Samtidigt kom det en bil från samma håll som jag inte såg.
Precis före krocken skymtade han bilen som hastigast i ögonvrån. Sedan blev allt svart. Han minns ingenting förrän han vaknade upp igen på asfalten.
Det var en ordentlig smäll och Erik kastades upp i luften. Efteråt var bilen intryckt på det ställe där hans hjälm slog i. Men det var först på Akademiska som han och hans föräldrar fick klart för sig vilken tur han haft som helt undkom skallskador.
– Det pratades om änglavakt i sammanhanget, att han i princip inte hade några andra skador än benet. Cykelhjälmen var skillnaden på att han sitter här i dag eller inte, säger Stefan Forsberg och Erik lägger till:
– Om det hade varit huvudet i stället för hjälmen som slagit i kanske jag hade varit död eller hjärndöd nu, och det är lika illa.
Både Stefan Forsberg och hans fru Kristina har alltid varit noga med att barnen ska ha cykelhjälm. Det är de tacksamma för i dag.
– Vi har sagt att vi vill att du ska ha hjälm för att vi vill få hem vår fantastiska kille igen. Jag tror att föräldrar behöver fler argument för att motivera sina barn. Alla vill vi ju våra barns bästa, säger Stefan Forsberg.
Men när en efter en av kompisarna slutat använda hjälm har det inte alltid varit lätt för Erik att stå emot. Han medger att det ibland känts lite jobbigt när mamma och pappa envisats och sagt att han inte får cykla utan.
– De flesta slutar med cykelhjälm när de är i 10–11-årsåldern. Det är coolare att åka utan, typ. Men nu vet jag hur bra det är. Jag tycker fortfarande att de var tjatiga men nu förstår jag varför, säger han och sneglar på pappa.
– Det är ännu coolare att överleva en smäll med en bil, säger Stefan Forsberg.