Cykel och armbandsur
Vid de tillfällena samlades internerna i Krampen i den så kallade Folkets husbaracken.
- Vid ett tillfälle, då ryska legationsrådet Semenov kom på besök, tjuvlyssnade lägerchefen Tom Ljungquist. Han kunde nämligen ryska, berättar Tage Wieweg, som förestod lägerkiosken.
- Semenov förklarade att de som rymde skulle infångas av svensk polis. De som opponerade mot lägerledningen, eller misskötte sig på annat sätt, skulle få plikta för det.
Fångarna fick bra mat och betalt för sitt skogs- och vägarbete. Men legationens ombud i lägret drev in merparten av pengarna, bara en mindre summa tilläts var och en behålla.
Enligt Tage Wieweg hade ryssarna en "straffstolpe" i skogen bakom barackerna.
En marinsoldat från Kaliningrad var "spöexekutor".
Spöstraff
- När till exempel en ryss sparkade en svensk flicka, som vägrat dansa med honom på en fest i lägret, togs han genast till pålen där han fick spö.
In- och utgående post skickades till Krylbo.
- Det påstods att den öppnades där av censuren. Vem som svarade för det vet jag inte, säger Tage Wieweg.
De tyska permittenttågen kom förbi Krampen. Några ryssar planerade ett attentat och gömde därför undan dynamit från bygget av vägen mot Karmansbo, "ryssvägen", som för övrigt anlades med enbart handredskap.
Enligt Tage Wieweg utfördes också en sprängning:
- De hade placerat laddningen på en skarv i en vänsterkurva. Omkring 15 centimeter av rälshuvudet var bortsprängt, men skarvjärnet satt kvar på båda sidor. Det var naturligtvis stor fara för tysktåget som dirigerades om över Sala medan rälsskenan byttes ut.
Försökte storma tåg
Ryssarna skrek alltid glåpord till tyskarna. Vid ett tillfälle försökte några ryssar storma tåget.
- Det var ett lasarettståg som stannat strax norr om Krampen. Vi tog genast in tåget på stationen. Efter det tumultet bevakade landsfiskalen i Hed stationsområdet med en schäferhund då tysktågen skulle förbi.
Fångarna hade vitt skiftande bakgrund och yrken, exempelvis lärare, arbetare, guldsmed och ubåtskapten. De flesta var i åldern 20 till 30 år. För många av dem var cykeln en sensation. De lärde sig snart att cykla och kom ofta farande i grupp, skrålande och pratande med varandra.
En hatt och kostym var en lyx som flera av dem lyckades skaffa sig under vistelsen i lägren. Armbandsur utgjorde också en stor lockelse.
- En kille som hade köpt sig ett armbandsur fick gå runt bland nästan allihop så att de fick lyssna till tickandet. Klockskojare sålde billiga ur till dem. Dagarna innan de for hölls auktioner i lägret på allt möjligt, minns Tage Wieweg.
- Vid det där mötet, när lägerchefen Lundquist tjuvlyssnade, påstod Semenov att allt som fångarna kom i kontakt med bara var svensk propaganda.
Krampenlägret var ett av de största rysslägren med plats för 275 man. I Folkets hus-baracken visades också film.
Propagandafilmer
- Det var äventyrsfilmer, men också propagandafilmer som kom till Sverige via England av någon anledning. De dokumentära krigsfilmerna från fronten var hemska. Men ryssarna jublade högljutt varje gång tyskar sköts ihjäl eller sprängdes i bitar.
Krampenlägret dominerades inte av ryssar. Merparten var andra folkslag; kirgiser, uzbeker, moldaver, azerbajdzjanier, turkmener, tartarer, georgier. Många av dem var analfabeter.
Yngve Gunnarsson växte upp i Bernshammar. Han minns Krampeninternerna som mycket barnkära.
- På vintern åkte vi bob i backarna. Ryssarna brukade dra oss upp gång på gång då de var på väg hem från skogshuggningarna.
En del av av dem täljde fåglar och sålde till ortsborna. Andra gjorde påhugg på bondgårdar i trakten på fritiden.
Vänliga
- De var vänliga, hjälpsamma och arbetsvilliga de flesta. Därför blev de omtyckta i bygden. Alla ville nog stanna. En dag försvann de bara ut i det blå. Tankarna på vad som hände dem har följt mig hela livet, säger Yngve Gunnarsson, som tillsammans med hustrun Barbro forskat i arkiven för att få klarhet.
Åtskilliga unga kvinnor hade sällskap med de internerade, flera av dem blev med barn. Under tiden för lägren i Bergslagen blev flera tiotal "ryssungar" till.
Flera av kvinnorna arbetade i köket i Krampenlägret.
- De fick skriva på papper att de var införstådda med att svenska staten inte tog ekonomiskt ansvar för barnen, hävdar Tage Wieweg.
Motionerades
En tid före den stora utlämningen i oktober 1944 fick Krampenryssarna stiga upp klockan fem på morgonen och ge sig ut och motionera.
- Det där gav ju intryck av att de skulle behövas när de kom hem. Men oron var stor. Dagarna före hemresan gav sig en del av dem till samhällena runt omkring och slogs hej vilt. De hoppades bli häktade så att de skulle slippa sätta sig på tåget, minns Tage Wieweg.
Så jobbar vi med nyheter