Som veterinär och professor i molekylär epidemiologi vid Uppsala universitet visste Tove Fall att hon hade mycket att bidra med i kampen mot pandemin. Hon tvekar inte över att beskriva det.
– Jag är bra på matematik och att hantera stora komplicerade databaser. Och jag är orädd av mig.
Utmaningen var att kunna visa antalet bekräftat smittade och smittspridning i realtid och ge bästa möjliga underlag för snabba beslut om nödvändiga åtgärder för att hejda smittspridningen. Det var inte så lätt att starta forskning mitt i en samhällskris, men det gick. Och snart var de igång.
Första steget var Covid Symptom Study, en mobilapp som Tove Fall inte riktigt tycker fått den uppmärksamhet den förtjänar. Appen bygger på att deltagare, både med och utan symtom, dagligen registrerar uppgifter om hur de mår, om de testat sig eller blivit vaccinerade. Den togs fram i Storbritannien och Tove och hennes kollegor i Lund introducerade den i Sverige. I dag har appen över 205 000 deltagare i Sverige och över 4,6 miljoner globalt. Den är en viktig del i det nya, tvärvetenskapliga projektet Crush Covid. Här samarbetar Region Uppsala och forskare från fem olika institutioner vid Uppsala universitet. Syftet är att kartlägga och försöka dämpa ökad smittspridning och kraftiga lokala utbrott av covid-19 i Uppsala län.
Den tvärvetenskaplig riggningen av projektet är oerhört betydelsefull, anser Tove. Det är en kraftsamling som ger fler infallsvinklar och bättre förståelse för hur viruset ska tacklas. Som exempel nämner hon tillgången till kommunikatörer som är proffs på att kommunicera.
– Om vi ser i databasen att människor på en viss ort inte covidtestar sig i särskilt hög utsträckning så måste vi försöka förstå varför. Det kan vara till exempel socioekonomiska faktorer som påverkar. Då måste vi fundera ett varv till på hur man kan nå fram med informationen bättre, hur den ska formuleras och vilka kanaler som fungerar.
Crush Covid har enligt Tove Fall blivit en läroprocess för hur forskare, läkare och beslutsfattare skulle kunna samverka även i andra stora samhällsfrågor, som till exempel diabetes och folkhälsa. Det är faktiskt en positiv effekt av pandemin som är viktig att hålla fast vid, anser Tove. Nu vågar hon tro att vetenskap kan genomsyra politiska beslut mer i framtiden.
Det negativa är att nya rön använts som slagträ i en mycket infekterad debatt i forskarvärlden. Hon ser allvarligt på det hätska tonläget i sociala medier och att hot riktats både mot de som försvarar och de som kritiserar Sveriges öppna linje i pandemibekämpningen. Tove Fall vet vilka reaktioner som kan komma efter att ha skrivit sju egna debattartiklar och ibland tagit diskussion på Twitter. Hatet och det öppna förakt hon ibland mött gör henne upprörd.
– Folk är förstås oroliga över det osäkra läget och hur utspel kring nya fakta ska tolkas, men åsiktsfrihet och yttrandefrihet gäller även epidemiologer! Den akademiska friheten måste vi slå vakt om. Då gäller det för oss forskare att vara konstruktiva och begripliga. Vi måste förstå vad som händer i samhället och komma med förslag på lösningar. Att bara gnälla hjälper inte.
Engagemang, debattvilja och lite kaxig framtoning i det offentliga rummet har gjort Tove känd för en bredare allmänhet. Hon finns med på tidningen Expressens lista med 100 svenska kvinnor som är förebilder eller på annat sätt sticker ut. Och nyligen fick hon utmärkelsen Årets SLU-Alumn. Den delas ut varje år till en före detta SLU-student som är en inspirerande förebild och skapar förutsättningar för en hållbar, levande och bättre värld, skriver juryn i sin motivering. Tove Fall hoppas att hon lever upp till den beskrivningen eftersom hon strävar efter att vara ödmjuk och lyssnande och finnas till hands så mycket det bara går. Utnämningen känns bra.
– Det är jättehedrande, jag har ju tillbringat 12 år av mitt liv på SLU, först som veterinärstuderande och sedan som doktorand. Samhällsnytta har alltid varit en stark drivkraft och att handleda forskarstuderande är något av det mest meningsfulla jag gör som professor.
I grunden är hon veterinär. Som barn var Tove en hästtjej som praktiskt taget bodde i stallet och ville bli hästveterinär. Hon hade knappt börjat arbeta som smådjursveterinär efter examen när Sveriges Lantbruksuniversitet, SLU, hörde av sig och erbjöd en plats på forskarutbildningen. Ämnet blev diabetes hos hundar, framför allt hos nordiska jakthundsraser. Det fanns väldigt lite forskat om det, men analyser av försäkringsdata och samtal med norrländska veterinärer satte Tove på spåren. Det visade sig vara väl känt bland norrländska praktiker att det hos jämthundar och gråhundar i stort sett bara är tikar som drabbas. Den dokumenterade kunskapen bidrar numer till att tikar med diabetes i hela landet kan få adekvat behandling och bli friska.
Tove bär en lite rastlös hunger efter att lära sig mer, berättar hon. Det får inte stå still, hjärnan behöver utmaningar. Ju svårare forskningsuppgift desto intressantare anser Tove och ser sig själv som något av en doer i forskarvärlden. Och det behövs, varje dag, oavsett vilken nivå det handlar om. Det uppstår problem och de måste lösas.
Efter disputationen vid SLU började hon intressera sig för humansidan av den medicinska forskningen.
– Jag vill ju förstå både djurens och människornas sjukdomar och hur vi påverkar varandra.
Efter disputationen vid SLU blev det fortsatta forskningsstudier vid Karolinska Institutet i Solna. Kärleken till hundar hade inflytande när Tove fick chans att hitta ett eget forskningspår: Hundars inverkan på sina ägares hälsa. Hon och hennes kollegor har studerat bland annat hur barns risk för astma påverkas av att ha hund och hur hundägande är kopplat till hälsa hos äldre. Och i en ny studie undersöks hur hundars känsliga luktsinne kan bli ett hjälpmedel för att snabbt ställa diagnos på covid-19.
Det starka självförtroendet som forskare och den orädda inställningen till problemlösning fick hon av sina mentorer på Karolinska Institutet, Erik Ingelsson och Nancy Pedersen.
– De lärde mig att det finns inga hinder som är för stora och att jag aldrig ska låta mig avskräckas.