Gymnasietiden blev inte riktigt som de tänkt sig. Matilda Tornell går teknikprogrammet på Grillska gymnasiet i Uppsala och Melker Hedman samhällsprogrammet på Katedralskolan. De minns hur spännande det var första året, en helt ny värld som öppnade sig. Andra året började det mesta kännas välbekant. Sen bröt pandemin ut och allt förändrades. Efter ett tag satte sig rutinerna med växelvis undervisning på skolan och på distans hemifrån. Men det har varit många frustrerade och ensamma timmar hemma med böckerna framför datorn, Melker säger att han vill be sin rygg om ursäkt. Och det blir aldrig samma sak som att vara på skolan.
– Jag saknar samtalen i klassrummet, det där som får ämnet att hänga ihop med resten av världen. Det pratet är väldigt utvecklande och jag önskar att jag fått mer av det, säger Melker.
– När vi väl träffas på skolan kan det vara svårt att fokusera på undervisningen. Alla har ett så enormt behov av att prata med varandra om annat, säger Matilda.
Det värsta av allt är att ha missat den sociala samvaron under det tredje och sista året. Det är som en slags sorg över det som inte blev av.
– Det känns som ett förlorat år, säger Melker. Det var så många jag just börjat lära känna, nu fick jag liksom inte chansen att fullfölja det.
– Friheten att göra saker tillsammans med kompisar är väldigt begränsad. Så fort någon får en kul idé så krockar det med smittskyddsråden. Tillslut blir man passiv, livet känns rätt instängt.
Studentavslutningen hägrar. Ingen vet vilka restriktioner som gäller i början av juni, oavsett är det en stor dag. Att ta steget ut i vuxenlivet till en värld fylld av restriktioner har påverkat deras planer och drömmar om framtiden, kanske inte stoppat men hejdat dem.
– Jag hade funderingar på att vara utbytesstudent, men det har jag skjutit upp. Jag kanske söker jobb istället, om det finns några. Vi som går ut gymnasiet under pandemin har mindre frihet och sämre möjligheter. Det känns inte alls bra, säger Melker.
– Förut tänkte jag plugga vidare direkt, eller jobba för att spara pengar till att resa. Nu vet jag inte riktigt. Jag är lite osäker på vilka utbildningsvägar som finns eftersom det inte varit några utbildningsmässor i år, bara informationsmöten på webben. Men jag har inte slutat drömma, det är mer vägen framåt som känns osäker, säger Matilda.