Jag ställer ut varorna på balkongen på natten och tar hand om dem dagen efter. Med undantag för mjölk, grädde och andra extra känsliga produkter som jag tvättar av och ställer in i kylen så snabbt som möjligt. Två timmars dumpstrande och någon timmes tvättande dagen efter ger varor som motsvarar en ganska bra timpenning. Oftast tar jag hem varor för 500 - 1000 kronor på en tur. På en riktigt dålig tur kan det röra sig om saker för ett par hundralappar och ibland har det varit stora utrensningar där min andel hamnat på saker för över 4000 kronor.
Känslan när jag kom hem på natten var lite av en besvikelse, men när jag tar hand om maten dagen efter känns det bättre. Även om få av fynden var spektakulära för en erfaren dumpstrare, så är det ändå varor som motsvarar en normal veckohandling. Och att ta hand om maten ger en bra känsla i kroppen. Jag inbillar mig inte att min dumpstring räddar världen, men den är klart mer effektiv än att köpa ekologiskt eller äta vegetariskt på måndagar.
Som det är nu blir ungefär en tredjedel av allt mat som produceras svinn. Det är dystra siffror, men som Tristram Stuart påpekar i sitt standardverk om matsvinnet i värden ”Waste”, ger de också hopp. Skulle vi bara få ner svinnet till hälften av nuvarande nivåer skulle många av världsproblemen vara lösta. Utsläppen av växthusgaser skulle hamna på en nivå som inte påverkade klimatet. Dessutom skulle det mesta av svälten i världen försvinna eftersom all mat som köps i västvärlden och kastas i soporna nu driver upp marknadspriserna så att folk i fattiga länder inte har råd att äta sig mätta.
Jag tvättar maten med diskmedel i ljummet vatten, ställer in kylvarorna i kylen, kakorna i det vid det här laget överfulla skafferiet. Man hittar inte torrvaror så ofta men när man hittar det är det ofta i stora mängder. Jag har ris, pasta, tvättmedel, russin, kaffe, nötter och godis för flera år framöver i lager. Under året som gått har jag blivit bättre och bättre på att ta hand om det jag hittar och därför fått ut mer och mer av dumpstringen.
Tomater är till exempel en produkt som jag nu nästan inte kan ta hem för mycket av. Alla tomatsåser (pizzasås, tacosås, pastasås) görs från grunden och får jag med mig väldigt mycket tomater hackar jag, kokar i tio minuter och fryser in i portionsförpackningar som motsvarar en konservburk med krossade tomater. Jag kokar också egen grönsaksbuljong och har lärt mig att allt från mjölk och smör till vitlök, chilifrukter, pepparrot och ingefära går bra att frysa in och använda senare.
Tolkningen av bäst före-datum är också en källa till många sparade slantar. Innan jag började dumpstra gjorde jag som de flesta. När mjölken eller filen passerat datumet med några dagar hällde jag ut den utan att lukta och smaka. Nu äter jag fil och yoghurt som passerat bäst före-datum med två månader utan att tveka.
Enligt Livsmedelsverkets rekommendationer är det lukta och smaka som gäller när det kommer till mejeriprodukter och börjar man göra det upptäcker man snart något märkligt. Känsliga varor som mjölk och grädde håller oftast minst tio dagar efter datumet om man har bra kyla i kylskåpet, fil och yoghurt håller nästan hur länge som helst. Och eftersom mejeriprodukternas egna bakterier skyddar dem mot andra bakterier blir de inte farliga att äta. På det här området finns det massor av pengar och miljö att spara även för den som inte har lust att gräva i soptunnor efter sin mat. Det är inte nödvändigt att kasta var tredje matkasse som släpas hem från affären.
En annan nyckel för att få ut det mesta av sin dumpstring är flexibilitet. I början kan det kännas pressande att ha en massa mat hemma, som man borde använda innan den blir dålig, men kommer man in i det blir det kul. Eftersom jag har tillgång till obegränsat med grönsaker gör jag det mesta från grunden, vilket ju också ger godast mat. Men när jag hittar pannkakspulver, färdiga soppor eller ett pizza kit så använder jag det också och njuter av tiden jag sparar.
I övrigt är det bra att kunna många recept och att tänka fritt när man lagar. Står det i ett recept att det ska vara zucchini, paprika, vitkål och broccoli i en wok så går det oftast bra att ha zucchini, broccoli, salladskål och ostronskivling istället. Själv äter jag fisk som jag fångar själv och sådan dumpstrar, men inte kött. Äter man kött ökar förstås möjligheterna och variationen ännu mer. De dumpstrare som har koll på hur kött ska se ut och lukta och har stort frysutrymme kan bland hitta en halvårsförbrukning på en kväll.
Dagen efter den här dumpstringen blir det fruktsallad till frukost. En av de lyxigare aspekterna av dumpstringen är att man nästan jämt har ett dignande fruktfat i köket. Till frukten dricker jag blåbärsdryck och äter keso med nötter och torkad frukt.
Till lunch gör jag en potatis- och purjolökssoppa gjord på hemmagjord buljong från frysen (naturligtvis kokad av dumpstrade grönsaker och rotfrukter). Med dumpstrat bröd, tomater och brännvinsost från ett tidigare dumpstringstillfälle gör jag toast till.
Och till middagen gnocchi av potatis, pecorino från en tidigare tur med en tomatsås från grunden. Trots att jag börjar bli van vid privilegiet som dumpstrandet innebär kan jag inte låta bli att häpnas över det vansinniga faktumet att maten jag njuter av var menad att eldas upp eller i bästa fall förvandlas till biogas för att återvinna tio procent av energin som gått åt till att producera den.