Christián Gustavsson bär i dag på känslan av att han borde haft bättre kontroll på sin sambos medicinering. "Men man litar ju på sin läkare", säger han.
Så fort Claudia kom till akuten efter svåra magsmärtor blev hon medvetslös. Hon lades in för intensivvård.
Hit kom hon efter två samtal till 1177 på eftermiddagen innan hon och sambon Christián Gustavsson ringde ambulans vid 21.30. Vid midnatt ringde en läkare till honom och frågade vilka mediciner Claudia åt. Halv två på natten ringde läkaren igen.
Då hade Claudia avlidit.
– Hennes organ kollapsade, lungor, hjärta, sedan stannade alltihop. Vi var ihop i 29 år, men jag förlorade henne på några timmar. Jag har stoppat allt i en låda i hjärtat. Lyfter jag på locket väller känslorna ut, säger Christián Gustavsson.
Han sitter på en parkbänk vid minneslunden på Berthåga kyrkogård i Uppsala här han berättar. Under ett hagtornsträd står vaser med blommor till minne av dem vars aska finns i jorden här. En av dem är Claudia, mamma till deras tre barn.
– Vi träffades i en kiosk i Chile där vi kommer ifrån. Jag tyckte att hon var jättesnygg. Mindre än ett år senare hade vi fått barn, berättar han och visar bilder på henne på mobilen.
Hon var en sådan som alltid klarade allt på egen hand och först tänkte på att hjälpa andra, framförallt sina barn, minns Christián och berättar om presenten till svärsonen som låg i hennes väska när hon dog. Hon hann inte ge den.
Till kyrkogården promenerar han sedan begravningen i somras flera gånger i veckan.
– Hon pratade själv om andra dimensioner. Kanske finns hon i en annan dimension nu där hon mår bra och inte känner någon smärta, säger Christián.
För smärta var något hon levde med. Efter en stroke var hon rörelsehindrad på ena sidan och satt i rullstol. Hon hade även diabetes. Och så hade hon fått dåliga njurar och led sedan flera år av njursvikt.
Claudia och Christián träffades i en kiosk i Chile, därifrån de båda kommer. "Hon tänkte alltid på andra, främst sina barn", minns han.
Tidigare hade hon ätit diabetesmedicinen metformin. I våras kontaktade hon sin vårdcentral i Uppsala och i juni i år fick hon den åter utskriven av en läkare på vårdcentralen.
En dryg månad senare avled hon. Dödsorsaken var metforminförgiftning, enligt sjukhuset. Christián fick förklarat för sig att det handlade om mjölksyra som njurarna inte kunde rensa. Enligt honom visste vare sig Claudia eller han om riskerna med metformin för någon med njursvikt.
– Man litar ju på sin läkare och vad man har fått på recept. De träffades inte, vi ringde in och fick ett meddelande när medicinen fanns att hämta ut, berättar han.
Med hjälp av personal på Akademiska har han anmält Claudias bortgång som en vårdskada till vårdens eget försäkringsbolag. Ersättning därifrån vore någon form av upprättelse, förklarar han. I anmälan har en läkare skrivit: "Hon skulle aldrig ha fått metformintabletter med sin njursvikt. Hon dog av sin vårdskada".
Christián Gustavsson vill inte anmäla läkaren eller vårdcentralen. Med stöd av personal på Akademiska sjukhuset har han anmält till regionernas gemensamma försäkringsbolag, Löf.
– Det skär så i hjärtat, det här var så onödigt. Jag vet att alla har ett datum där livet kommer att ta slut. Men det här hade inte behövt ske nu. Hon skulle inte ha fått den här medicinen, säger Christián.
Ändå har han inte anmält vårdcentralen eller läkaren till polis eller myndigheter. Han är inte ute efter att ställa någon till svars, för det skulle inte ge honom Claudia tillbaka, förklarar han.
Det är han själv som vänt sig till UNT för att få berätta. Kan han varna och hjälpa andra är allt inte förgäves, tänker han.
Vårdcentralen som skrev ut medicinen har inte hört av sig på något sätt till familjen efter Claudias bortgång.
– Först ville jag bara skrika rakt ut: "Varför?" Men jag vill inte sjunka in i en depression, jag har barn att ta hand om. Jag vill inte säga att man inte ska kunna lita på sin läkare, men kanske ska man fundera igenom saker även kring sin partner, fråga om sådant som medicinering, hjälpa till att ha koll, säger han.
Från vårdcentralen som skrev ut medicinen har familjen inte hört ett ord.
– Jag hade förväntat mig att de i alla fall ringt och beklagat, frågat om jag behövt något, berättat om de haft ett eget försäkringsbolag, säger Christián.
Christián Gustavsson säger att han inte är religiös, men vill ändå ta med oss till Berthågas trädkyrka. Hit går han ofta. "Kanske finns hon i en annan dimension, utan smärta", säger han.
Då och då lyfts locket från lådan i hjärtat. Det kan vara när han hör en viss låt eller handlar och ser ostkakan som de brukade äta tillsammans.
– Jag förlorade Claudia på ett par timmar. Jag har svårt att kommer över det, jag saknar henne så otroligt mycket.
UNT ha låtit verksamhetschefen vid vårdcentralen läsa reportaget. "Det inträffade är mycket tragiskt och på eget initiativ gör vi en utredning. Vi kan dock inte uttala oss ytterligare om enskilda patientärenden på grund av sekretess", skriver chefen i en kommentar.