Nationalmuseums Slow Art-utställning visar verk som tillkommit genom långsamma och ofta omständliga arbetsprocesser. Flera av konstnärerna har utvecklat helt egna tekniker. Cecilia Levys skål är tillverkad i en experimentell pappersteknik med boksidor och klister, en förfinad form av papier mâché-teknik. Papier-mâché är franska för "tuggat papper", och är något som de flesta barn har provat på, enligt Cecilia Levy, med rivet tidningspapper och tapetklister. Själv väljer hon sitt papper med stor omsorg - det måste vara boksidor från 1900-talets början.
Hur uppstod idén? Cecilia Levy berättar att allt började när hon experimenterade med att måla på bokpärmar. Böckerna hittade hon i boklådor och på loppis.
-Jag slet sönder gamla böcker i princip, inte böcker som jag ville läsa förstås, där gick gränsen. Och fick då en massa boksidor kvar, som man kan kunde göra något av.
Hon berättar att bokpapper från 1900-talets början kan vara lumphaltigt eller trähaltigt. Det lumphaltiga papperet är lent och ludet, nästan som tyg. Det trähaltiga papperet är ofta sprött och har tendens att få sämre hållbarhet. Den dåliga kvalitén är något som inspirerar Cecilia Levy.
-Gamla böcker innehöll ofta trähaltigt papper och det har fått sidorna att missfärgas. Man kan också se att ägaren har tummat på boken, ibland kan det finnas anteckningar. Jag tilltalas av att se spår av den som har ägt boken, förklarar Cecilia Levy.
Hur lång tid tog det att göra din skål?
-Svårt att säga. Jag kan sitta en hel dag och riva papper i små fjäll, och nästa dag sitta och klistra. Det är som meditation, säger hon.