Cecilia Nygren jobbar som intensivvårdssjuksköterska på thorax på Akademiska sjukhuset.
– Det märks att folk är trötta. Vi har för lite personal och alla har fått ta extra pass sedan i våras. Blir en sjuk så faller korthuset, säger Cecilia Nygren.
Hon är sjuksköterska på Akademiska sjukhusets thoraxintensivavdelning. Hon började här för tio år sedan som undersköterska, men har sedan 2018 en specialistlegitimation som intensivvårdssjuksköterska.
– Många tror att intensivvård bara betyder covid. Men det inträffar fortfarande bilolyckor, blodförgiftningar, hjärtstopp, bråck på stora kroppspulsådern och dylikt. Vi måste vårda covidpatienterna och våra ordinarie patienter på samma gång.
Hon och kollegorna blir tvungna att prioritera de mest akuta patienterna först. De andra får vänta.
– Man känner sig otillräcklig, det är det värsta. Man måste vara på fyra ställen samtidigt och det kan man inte fysiskt. Så man får prioritera trots att patienterna ju behöver allt på listan. Det är frustrerande.
Pandemin har redan ansträngt vården till bristningsgränsen. Men för Cecilia Nygren, 29 och hennes familj har krisen precis blivit ännu mer påtaglig. På torsdagen var Cecilia bland de första som fick gå upp på krisschemat, som innebär 16 timmar övertid – i veckan, hela januari. Där hemma väntar sambon Robert och tvååriga Olivia.
– Den största frågan var, hur vi ska få det att funka med familjen – hämtning och lämning. Och att jag vissa dagar helt enkelt knappt kommer hinna träffa henne, det känns tungt.
Hon brukar jobba 32 timmar i veckan på ett rullande schema som varvar morgonpass, kvällspass och nattpass. Men sedan natten mellan torsdag och fredag måste hon alltså jobba 48 timmar i veckan. Det är 50 procent mer än vanligt. Personalen på sjukhuset räcker helt enkelt inte till annars, vilket UNT berättat tidigare.
– De sade att man får anmäla sig frivilligt, men om de inte får ihop tio sjuksköterskor och tio undersköterskor så kan de behöva beordra folk. Så jag diskuterade med min sambo och vi bestämde att, okej jag provar.
Varje pass är mellan åtta och tio timmar och var tredje vecka jobbar hon natt – i vanliga fall. Men från och med torsdag jobbar hon betydligt längre. 12,5 timmar i sträck ska hon vara där och hälften av passen är nattpass. De obekväma tiderna tär på familjen. Men det får gå.
– Jag har fått otroligt mycket stöd från min sambo. Vi har planerat om nattningen med en halvtimme så att jag ska hinna vara med när jag jobbar dag.
Men ikväll jobbar hon natt och missar nattningen iallafall. Sambon Robert får läsa saga.
– Det jag ser fram emot mest när passet är klart är att en liten tvååring ska springa fram till mig. Allt jag vill är bara att höra henne säga mamma.
Det hade aldrig funkat utan Robert. Han kommer få sköta hämtning och lämning på förskolan för det mesta. Cecilia kommer inte bara ha mindre tid än vanligt. Hon kommer också vara tröttare än hon brukar när hon väl är ledig.
Cecilia Nygren är en av tio specialistsjuksköterskor som anmälde sig frivilligt till att jobba på krisschemat som infördes i torsdags.
– Det blir en tung period för oss båda. Men vi bestämde oss för att försöka iallafall. Det är bara en fyraveckorsperiod – sen får jag avlösning. Jag tycker om att jobba med intensivvård men det finns en gräns när man tar för stor skada. Man behöver en balans mellan jobb och fritid.
Personalen får mer än dubbelt så mycket betalt när de jobbar på krisschema. Men Cecilia har inte planerat något stort.
– Först måste vi se att jag orkar. Det är inte aktuellt att fantisera om någon framtida resa. Dessutom finns inga länder att resa till. Det får vi ta när världen öppnar, säger Cecilia Nygren.