Alicia Ortstads största intresse i livet är hästar och ridning. Hon köpte hästen Romeo efter hon amputerade benet. "Vi är en perfekt match", säger Alicia Ortstad.
Alicia Ortstad levde ett vanligt tonårsliv och höll på med ridsport. När hon var 18 år gammal, sommaren 2023, började hennes vänstra knä göra ont och efter en tid uppsökte hon vård. En röntgenundersökning dröjde men till sist fick Alicia Ortstad det chockerande beskedet att hon hade skelettcancer i knäet.
– Om jag hade kunnat gå tillbaka i tiden hade jag suttit kvar där tills jag fick en röntgen. Jag är inte av med cancern, den har spridit sig för att jag inte fick hjälp direkt, säger Alicia Ortstad.
En aggressiv tumör växte på Alicias vänstra knä. Läkarna trodde länge att det bara var en svullnad men efter drygt fyra månader efter att knät börjat göra ont och växt fick Alicia en cancerdiagnos.
Alicia Ortstad och pojkvännen Simon Petterson. Simon led av samma cancer som Alicia när han var ett barn och fick till följd av det amputera sitt vänstra ben precis som Alicia. Han har den moderna mikroprocessorstyrda protesen som Alicia önskar få.
Alicia fick sitt ben amputerat i mars förra året, drygt tre månader efter konstaterad cancerdiagnos.
– Jag hade min pojkvän Simon som var amputerad sedan innan och såg hur bra han levde, så jag hade hopp, säger Alicia Ortstad.
Simon Petterson har precis som Alicia fått sitt ben amputerat till följd av skelettcancer. Han har fått den protes som Alicia har nekats, en mikroprocessorstyrd knäprotes vars sensorer känner av hur personen rör på sig, vilket TV4 var först att rapportera om.
Efter amputeringen fick Alicia lära sig gå på nytt med sin nuvarande mekaniska knäprotes.
– Den gjorde väldigt ont i början. Man fattar inte hur man ska gå, man går ju inte med protesen på samma sätt som man går med två ben, säger Alicia Ortstad.
Redan tre veckor efter amputeringen var Alicia uppe i sadeln och red. Den moderna protesen som Alicia önskar få tror hon skulle kunna underlätta för henne med stallsysslorna. Men hon tror även att den skulle kunna ge henne en chans att börja hoppa med sina hästar igen.
– Med protesens funktioner skulle jag förhoppningsvis kunna leva ett mer aktivt liv igen, säger Alicia Ortstad.
Alicia Ortstad har kommit med i ATG Talang, ett utvecklingsprogram för unga ryttare som satsar på mästerskap. Hon och hästen Romeo satsar på paradressyr och drömmer om att tävla i Paralympics.
Alicia Ortstad fick sitt ben amputerat för snart ett år sedan.
Alicia Ortstad hoppas att den mikroprocessorstyrda knäprotesen ska ge henne möjligheten till att kunna hoppa sina hästar igen.
Region Uppsala har sedan januari i år beslutat att inte ge ut mikroprocessorstyrda proteser till nya patienter, dels på grund av otillräckligt vetenskapligt stöd och dels för att regionen måste spara pengar.
– Man har tidigare släppt igenom enstaka fall men det är inte förenligt med hälso- och sjukvårdslagen. Om vi ska ge ut mikroprocessorstyrda proteser så måste vi kunna ge ut det till alla som har samma behov, säger Caroline Sköld, verksamhetschef för VO, Ortopedin och Handkirurgi i Region Uppsala.
Den motoriska protesen som Alicia har i dag gör så att hon får ont i ryggen och höften.
– Den mikroprocessorstyrda protesen hade ökat min livskvalitet, jag hade kunnat göra vardagliga saker enklare men jag hade också kunnat göra mer aktiva saker som att promenera. Det är så många saker som andra tar för givet som jag inte kan göra längre, säger Alicia Ortstad.
Enligt henne ska regionen förse henne med hjälpmedel som kan göra så att hennes vardagliga liv ska fungera.
– Jag kan inte ens gå ut och hänga med mina tjejkompisar eller ta en promenad. Jag är en ung tjej med hela livet framför mig, jag känner mig förminskad, säger Alicia Ortstad.
Enligt regionen finns det inte tillräckligt underlag för att mikroprocessorstyrda knäproteser ska anses ha en större fördel än mekaniska knäproteser, vilket en rapport från Universitetet i Örebro slagit fast. I rapporten står det dock att deltagarna i en av studierna tyckte att deras livskvalitet ökade med en mikroprocessorstyrd knäprotes.
– Jag ifrågasätter inte att det säkert finns områden som den är bättre på. Men det är ändå den sammanvägda bilden från rapporten att det inte går att påvisa någon skillnad, säger Caroline Sköld.
Alicia har i dag en mekanisk protes som hon fått av Region Uppsala. Hon har kämpat i flera månader om att få en så kallad mikroprocessorstyrd protes som är mer modern och vars sensorer anpassar sig efter ens rörelser.
Alicia Ortstad tycker att regionen borde ta sitt ansvar och ge henne det hjälpmedel som krävs för att hennes livskvalitet ska bli bättre och för att hon ska kunna leva mer självständigt.
Kan du ha förståelse för att regionen måste spara pengar och göra andra prioriteringar?
– Jag förstår att det inte finns oändligt med pengar, men jag tycker att det läggs pengar på mycket onödigt, högt uppsatta som får pengar ner i fickan och sådär. Jag tycker inte budget är en vettig ursäkt, säger Alicia Ortstad.
Hur tänker regionen kring att inte kunna ge unga patienter den "högre nivån" av hjälpmedel?
– Jag önskar att jag hade obegränsat med pengar. Men jag har en begränsad budget att förhålla mig till och då måste jag vara beredd att göra de medicinska prioriteringar som krävs och tyvärr är inte effekterna så pass stora att jag kan prioritera det i denna situation, säger Caroline Sköld.