Det visar forskare vid Akademiska sjukhuset och Karolinska institutet i en studie som publiceras i facktidskriften Disease Markers.
– Våra resultat visar att det finns ett behov av förbättrade provtagningsmetoder. Det är dock viktigt att påpeka att vi ännu inte vet om spridning av cellrester innebär någon verklig risk för patienten, säger Sam Ladjevardi, överläkare vid Akademiska sjukhusets urologklinik.
Studien omfattar 38 patienter som på grund av förhöjda så kallade psa-värden utreddes för misstänkt prostatacancer. Vid sådana utredningar brukar ett tiotal små vävnadsprover, biopsier, tas från prostatakörteln. Proverna tas med en speciell nål under ledning av ultraljud.
– Att ta sådana biopsier och undersöka dem i mikroskop är jätteviktigt, både för att avgöra om patienten verkligen har prostatacancer och för att få en uppfattning av cancerns aggressivitetsgrad, säger Sam Ladjevardi.
Biopsierna från patienterna i studien visade att 23 av dem hade prostatacancer. För övriga 15 fanns inga tecken på sjukliga förändringar av cellerna i proverna.
Både direkt före vävnadsprovtagningen och några minuter eller en halvtimme efter att den var avslutad togs också blodprover. Blodproverna har undersökts med speciell teknik för att se om det fanns några andra celler i dem än de röda och vita blodkroppar som normalt finns i blodet.
Svaret blev ja. Hos 19 av männen med prostatacancer och hos ett par av männen utan cancer påvisades cellrester i blodet efter vävnadsprovtagningen. Nio av cancerpatienterna och en av männen utan cancer hade sådana celler i blodet redan innan biopsierna togs.
– Att provtagningen så ofta orsakar en vävnadsskada som leder till att celler läcker ut i blodet har inte tidigare visats. Varför detta händer oftare när patienterna har cancer är oklart, säger Sam Ladjevardi.
Med den metod som användes för att analysera blodproverna går det inte att särskilja normala körtelceller från prostatacancerceller. Detta hoppas forskarna dock kunna göra med förfinade analysmetoder i fortsatta studier.
Biopsier från prostatakörteln tas inte bara för att kunna ställa en första cancerdiagnos. För att inte utsätta patienter med mindre aggressiv prostatacancer för onödig behandling har det under senare år blivit allt vanligare att följa upp dem med täta kontroller. Bland annat tas psa-prover och vävnadsprover för att kunna upptäcka om cancern skulle övergå i en mer aggressiv form och behöver behandlas.
– Om det visar sig att de cellrester som vi sett hos cancerpatienter skulle kunna bidra till senare cancerspridning måste vi ändra våra rutiner för aktiv canceruppföljning. Ett sätt att minska riskerna för såväl blödningar, infektioner och läckage av cellrester är att vid varje provtagningstillfälle göra färre, men bättre riktade biopsier. Detta är numera möjligt genom att kombinera ultraljudet med en magnetkameraundersökning när proverna tas, säger Sam Ladjevardi.