Mycket har hänt i hennes liv det senaste året. Isabell Segerstedt har blivit mamma för andra gången, diagnostiserats med obotlig cancer men framför allt börjat leva livet på allvar.
– Varje dag är värdefull och jag tar ingen dag för givet, säger hon.
Förra hösten fick Isabell Segerstedt sitt andra barn. Några månader senare, strax innan julafton, upptäckte hon en knöl i sitt ena bröst, men eftersom att hon ammade sin nyfödda son trodde hon att knölen var så kallad mjölkstockning. Men när den inte försvann kontaktade Isabell Segerstedt sjukvården. Där fick hon direkt en remiss till mammografin för att genomföra en biopsi.
– Det visade sig vara bröstcancer och en tumör på mellan 6,5 och 7 centimeter. Det räknas som en stor tumör och den var snabbväxande och elakartad. Vid en annan scanning hittades metastaser på levern och lymfkörtlarna. Det är det som gör att cancern räknas som obotlig. Jag har fått en statistisk prognos att leva i tre år.
Efter några dagar som Isabell Segerstedt beskriver som ”tio dagar av sorg och hemska tankar”, bestämde hon sig för att inte gräva ned sig, att kämpa mot sjukdomen och för att försöka överleva.
– Jag var övertygad om att jag inte skulle dö ung och jag kände att jag kommer att fixa det här, säger Isabell Segerstedt och fortsätter:
– Skulle det inte gå vägen och om det inte finns någon utväg får man ta det då. Just i dag mår jag bra och livet är ganska bra. Det är det jag måste förhålla mig till. Jag kan inte börja sörja att jag ska dö om tre eller fem år.
Sedan cancerbeskedet har Isabell Segerstedt gått igenom sex cellgiftbehandlingar, tryckt i sig 500-600 kortisontabletter som fått kroppen att svullna upp och kämpat sig igenom bromsmedicinens biverkningar. Tumören i bröstet syns inte längre men metastaserna i levern är kvar. Samtidigt har sjukdomen gjort att hon prioriterat om sitt liv.
– Förr jobbade jag väldigt mycket och gjorde karriär. Samtidigt var sociala relationer inte lika viktigt. I sommar har släkt och vänner varit på besök och umgåtts och jag har varit med barnen och familjen mycket mer.
Under behandlingsperioden kom hon i kontakt med smyckesdesignern Åsa Ingnell som undrade om Isabell Segerstedt ville ta fram ett smycke som kunde säljas där vinsten skulle gå till Cancerfonden.
– Jag kände att det kunde vara en jättebra idé. Mitt smycke är en öppningsbar berlock där man ska kunna lägga in något litet minne.
Vad har du i ditt smycke?
– Min äldsta son brukar låna smycket och lägga i saker. Det kan vara lite allt möjligt och senast hade han lagt i en säkerhetsnål som fått ligga kvar. Men det har varit en liten hårlock från yngsta sonen, bilder på barnen och min sambo har lagt ned en liten lapp med text också.
Nu lägger Isabell Segerstedt mycket mer tid på sin familj än tidigare.
– Mina två barn och min familj gör att jag inte kan börja sörja. Jag vill finnas här för dem och tiden som finns kvar är så värdefull.