Nationalekonomen Andreas Bergh gör på ledarplats i Skellefteåtidningen Norran en annan liknelse: Protektionism är som brännvin. Bägge kan göra det ”bättre ett litet tag, men inget problem blir grundligt löst, och de negativa biverkningarna är omfattande.”
Det Bergh uppmärksammar är det norska beslutet att höja tullen på hårdost till osannolika 277 procent. De norska ostproducenterna jublar förstås. Nu behöver de inte ta hänsyn till marknadspriset på ost. De kan ta ut ett högre pris, utan att behöva bli utkonkurrerade av till exempel svenska ostproducenter. Synd bara att alla andra är förlorare, inte bara utländska ostföretag. Norrmännen får ju som en konsekvens av tullen betala ett högre pris för sin ost.
Exemplet Norge hade kunnat vara ett kuriosum att göra sig lustig över i en annars frihandelsvänlig omgivning – vårt grannland har ju även utmärkt sig för höga tullar på bland annat margarin, sylt och barnmat – men det sveper en protektionistisk vind genom världen. Handelsminister Eva Björling (M) skriver i Dagens Industri (18/10) att antalet handelshinder världen över har ökat med 182 sedan 2009, allt enligt världshandelsorganisationen WTO.
Flera av dessa hinder återfinns i vår absoluta närhet. Förutom i Norge, så även i Danmark och en rad andra EU-länder. För att inte tala om själva EU, där tullar och subventioner till jordbruk och fiske snedvrider konkurrensen på en global nivå.
Det borde egentligen inte vara så. Vinsterna med frihandel och konkurrens är oomtvistade. Ändå faller politiker som borde veta bättre till föga för lobbygruppers påtryckningar och driver fram tullar och handelshinder. Ena dagen handlar det om norsk ost, andra dagen om franska bilar. Till en början kan det ge politiska poäng och ett gynnsammare läge för de skyddade producenterna.
Men det slutar alltid på samma sätt: med försämrad konkurrenskraft, ekonomisk eftersläpning och dyrare produkter – och det är konsumenterna som får stå för notan. Det är i deras byxor det blir kallt, blött och obehagligt.