Det lutande trädet är svårt att missa om du kör längs Fyrislundsgatan. Just där byggnationerna av Östra Sala backe etapp 2 pågår som mest, i höjd med Årsta centrum står det ensamma trädet. Tidigare fanns här en av Sveriges längsta planterade lönnalléer.
I sin enslighet blir den övergivna lönnen ett nytt riktmärke längs vägen, likt den kända eken vid E4:an. Men det här ensamma trädet har ingen framtid, enligt Roger Elg, universitetsadjunkt vid Sveriges Lantbruksuniversitet (SLU).
Han har precis passerat byggstängsel och stannat på en asfalterad yta intill trädet. I bakgrunden dunkas nya huspålar ned i jorden. Raden av nya bostäder längs Fyrislundsgatan ska byggas på.
– Det ser lite dystopiskt ut, konstaterar Roger Elg när han tittar på det ensliga trädet.
Det står mitt på en plan yta som nästintill helt saknar annan växtlighet. Bladkronan är sned och torra grenar skymtar.
– Jag tycker synd om det här trädet. Man ser tecken på att det anpassat kronans form efter träden intill, men nu har den mist alla sina kompisar. Det är utsatt och har inget skydd. Jag tror inte att det kommer få stå kvar. Ibland ryker det sista trädet också.
Tidigare stod här hundratals lönnar, planterade i början av 1970-talet, i två till fyra rader. I detaljplanen för Östra Sala backe framgår att lönnallén har lågt naturvärde och här finns inga ovanliga arter.
Större delen av allén är redan borta. En trädklunga mot Fålhagsleden ska bevaras, enligt programförslaget.
– Man bygger bort historien och möjligheten för människor att ha närhet till grönytor, säger Roger Elg.
Han undervisar och forskar i landskapsarkitektur och vet mycket om hur Uppsala växt fram. Roger Elg jämför med årsringarna på ett träd när han beskriver östra stadens historia.
När Fålhagen växte på 1930-talet tillkom Frodeparken. När Salabacke exploaterades kring 1950-talet skapades Källparken. När Årsta byggdes runt 1970-talet anlades Årstaparken.
– Förr byggde man in grönskan i bebyggelsen. Den typen av stadsplanering finns inte längre.
Roger Elg beskriver landskapsarkitekten Peter Thanning som ritade Årstaparken och lönnallén mellan Årsta och Salabacke. Han satt med en karta över staden och linjal för att säkerställa att det från alla väderstreck fanns siktlinjer från utkanten av staden in till Uppsalas klassiska siluetter som Domkyrkan och Vattentornet. I den täta lönnallén lät han lämna luckor för att ge fri sikt till Uppsalas landmärken.
– Det här har man ingen kunskap om i dag. Man vill göra kortsiktiga lösningar och snabbt bygga många bostäder, menar Roger Elg.
I och med förtätningen av Uppsala så byggs kulturella värden i landskapsarkitekturen bort, tycker Roger Elg. I stället borde Uppsala växa utåt.
– Kommunen kan expropriera mark, det görs på andra håll, säger Roger Elg.
Han har inget emot att staden bebyggs, men han önskar att fler grönytor i Uppsala bevarades.
– Uppsala är en storstad med småstadskänsla, men den håller vi på att bygga bort, säger han.
För att ersätta den nästan 50-åriga lönnallén vid Fyrislundsgatan har kommunen satt nya träd längs Fyrislundsgatan och Johannesbäcksgatan. Från den ensamma lönnen ser vi nyplanterade trädrader längre norrut.
De står mellan vägfilerna. Det är tufft för dagens stadsträd.
– Att sätta träd i en refug är som att odla i en kruka.
Träden stressas av vibrationer från trafiken, förklarar han. En liten markyta har sämre förutsättningar för att bevara luft, vatten och näring. De unga träden är också mer utsatta för värmeböljor, likt de som drabbade Uppsala förra sommaren.
– Jag skulle inte vilja vara ett träd i en refug, säger Roger Elg.
Hans institution vill stärka samarbetet med Uppsala kommun och ta reda på mer om stadsträdens möjligheter.
– Det behövs mer forskning och uppföljning kring hur de nya stadsträden utvecklas och mår i de nya planteringarna.
Vid det närmaste nybyggda huset, kvarteret Nattviolen finns en innergård anlagd på bjälklag. Vid entrén till innergården står en varningsskylt för att marken inte klarar en last på mer än 2,4 ton.
Under bjälklaget finns ett parkeringsgarage. Träden som växer ovanför är små och har begränsat med jordyta.
Här finns grönytor nära människor. Men Roger Elg menar att grönskan är där på nåder, för att få plats med garage och bostäder.
Han återkommer till ämnet för dagen: den ensamma lönnen. Vi tittar mot dess torra grenar och lutande krona.
– Det där trädet har ingen framtid, men det är en talande bild över hur staden förändras.