Buller skadar var fjärde lärare
Slut på jullovet och också på vilopausen för öronen för lärarkåren. Nyligen visade en studie att en av fyra pedagoger har hörselskador.
Läraren Erik Frode med sina elever i klassrum på Vaksalaskolan.
Foto: Sven-Olof Ahlgren
Vaksalaskolan är en klassisk byggnad i Uppsala. Den vackra stenbyggnaden, ritad av Gunnar Leche, har sett många, många elever komma och gå under årens lopp. Och många, många lärare och elever har fått huvudvärk av det ständiga sorlet av röster, förstärkt av de ornamenterade stenväggarna i de långa korridorerna.
- När man kommer hem och har lagt barnen så får det gärna gå två timmar innan man pratar igen, säger Erik Frodig som är SO- och svensklärare i högstadieklasser.
Han beskriver sin arbetsmiljö som ett ständigt brus, där vissa lektioner och klasser är mer högljudda än andra.
- Det har med hur tonåringar är att göra, den som skriker högst hinner säga det den ska först. De blir ivriga när de vill säga något.
Med allt större klasser kommer högre volym, inte minst på grund av alla elever med behov av särskilt stöd som inte har riktig självkontroll.
En studie som nyligen gjordes av Arbets- och miljömedicin vid Akademiska sjukhuset visade att ljudnivån på förskolor, skolor och fritids ofta är så hög att personalen får permanenta hörselskador. Ibland överskrider bullret den nivå där industrin kräver hörselskydd. Var fjärde pedagog som svarade på den omfattande enkäten sade sig ha nedsatt hörsel.
- Det stämmer säkert. Många av mina kolleger pratar om att de har fått problem med hörseln, säger Erik Frodig.
Ändå finns det många, egentligen relativt enkla, sätt att arbeta med bullerproblemen i skolan, enligt Bengt Johansson på Arbetsmiljöverket som jobbat mycket med skolmiljöer och som för ett par år sedan var med och drev kampanjen Bort med bullret i skolan.
- Man kan jobba med den fysiska miljön, men man kan också organisera pedagogiskt så att det fungerar bättre. Det kan vara så enkelt som att planera lektioner så att det inte blir så mycket spring i korridorerna mellan dem. Det är också bra om man kan dela upp klasser i mindre grupper.
Bengt Johansson anser att det inte jobbas tillräckligt mycket med skolornas ljudmiljöer ute i landet.
- Det är klart att det är en kostnadsfråga, allt kostar. Men man borde fundera på vad det kostar att ha en så dålig miljö. Har man en bra ljudmiljö så påverkar det beteendet och effekterna blir större än man teoretiskt kan räkna ut.
- Man är i det ständiga surret, det är aldrig helt tyst. När eleverna pratar försöker de överrösta varandra och volymen höjs efter hand, berättar Åsa Löfgren, som är lärare i klass åtta.
De bullrigaste ämnena i skolan är kanske idrott, slöjd och musik.
- Gymnastikläraren har ofta hörselskydd på sig under lektionerna, berättar Erik Frodig.
Men också den SO-lektion som han just ska inleda präglas av röster och ljud.
- Precis före en lektion är det riktigt kaotiskt, det är som att alla måste säga det sista till varandra innan det börjar.
I dag står det redovisningar på schemat och eleverna i klass nio turas om att berätta om sin praoperiod. Den som berättar blir ofta avbruten av ivriga frågor och kommentarer. För ett utomstående öra är det tröttande, men Erik Frodig berättar hur van han är.
- Man hör inte sorlet. Jag kan stänga av alla ljud och i ett sorl ändå höra rösten av en elev som frågar något.
Vid slutet av dagen är både elever och lärare trötta och många har huvudvärk. För buller är störande, och en tidigare undersökning från samma grupp Uppsalaforskare har visat att mängden stresshormoner i barns saliv ökar med stigande ljudnivå. Men det finns inga riktlinjer för hur bullriga de svenska klassrummen får vara.
- Det är svårt att se vad alternativet skulle vara. Eleverna måste få utvecklas och diskutera saker med varandra, säger Erik Frodig.
Så jobbar vi med nyheter