En av brukarna packar möbeltassar på Stålgatan 14.
Till socialpsykiatrins verksamhet på Stålgatan i Uppsala kommer personer som har en psykisk funktionsnedsättning och står långt från arbetsmarknaden. Här finns bland annat snickarverkstad, café och gym, allt i syfte att upprätthålla vardagliga rutiner och hjälpa de omkring 90 brukarna att på sikt närma sig arbetslivet igen.
Den del i verksamheten som har engagerat flest genom åren är att packa möbeltassar åt ett bolag i Uppsala, som i sin tur är underleverantör till ett stort svenskt företag. Men för ungefär en månad sedan kom beskedet att den delen av produktionen flyttar till Kina. Kvar står snart ett 30-tal personer i Uppsala, utan sysselsättning.
– Det blev en chock för många. Man brister ju när någon frågar "vart ska jag ta vägen nu". Det här är så viktigt för att bibehålla deras vardag, så att de fortsätter att må bra. Vi måste värna om den här målgruppen, säger Linnea Allestedt, en av handledarna på Uppsala kommun.
I dagarna går packandet av möbeltassar in på finalen. Väldigt tråkigt, menar de brukare som under småprat räknar, sorterar och förpackar inne på Stålgatan. En av dem är Martin, som koncentrerat sätter etiketter på plastförpackningar som så småningom ska landa i butik.
– Det är skönt att vara här och använda hjärnan lagom mycket, det blir en slags avkoppling. Den sociala biten är också väldigt viktig, och det är en bonus att det känns som att man gör något meningsfullt också, säger han.
Nu efterlyser verksamheten nya uppdragsgivare i Uppsalaområdet. För att Stålgatan ska fortsätta vara mer än en träffpunkt är det viktigt att brukarna får fortsätta göra arbetsliknande, repetitiva uppgifter, som att paketera och sortera varor, säger handledaren Pär Gunnarsson.
– Egentligen är det inte vad vi producerar som är det viktiga, utan rutinerna och känslan av att få slutföra något. Jag är inte orolig för att vi inte kommer att finnas kvar, men däremot att vi inte ska hitta nya uppgifter som göra att våra deltagare blir lite utmanade och känner sig som en del av något.
Vissa av brukarna har nu börjat se sig om efter andra sysselsättningar, men främst hoppas de att någon nappar på erbjudandet om deras arbetskraft.
– Det känns viktigt att göra något som kommer till nytta, så jag hoppas att det dyker upp något nytt här, säger brukaren Erik.