Det var i mars förra året som socialtjänsten beslutade att omhänderta de tre barnen, alla under tio år gamla. Förskolepersonal hade fattat misstankar sedan barnen, när de var tre år gamla, sagt att de blivit slagna.
Föräldrarna har sedan dess kämpat för att få tillbaka barnen. De säger att barnens berättelse dels kan ha misstolkats, de var tre år gamla när de först ska ha sagt att de blivit slagna. De säger också att barnens fortsatta berättelser kan ha påverkats av att barnen redan när de omhändertogs på förskolan fick berättat för sig att de omhändertogs för att föräldrarna slog dem.
När omhändertagandet prövades i kammarrätten vittnade flera grannar till föräldrarnas fördel, grannar som träffat barnen ofta och inte märkt att de betett sig konstigt på något sätt. En av dem är en barnskötare. Också husläkaren vittnade om att hon inte sett eller märkt något märkligt under de gånger hon undersökt barnen. Kammarrätten gick på föräldrarnas linje och dömde att barnen omedelbart skulle släppas, trots att polisens förundersökning fortfarande pågick.
Det är något som pappans juridiska ombud, Finn Kronsporre, säger är ovanligt.
– Det är alltid en jätteuppförsbacke för föräldrar i den här typen av mål när det pågår en förundersökning, säger han.
Efter kammarrättens beslut trodde föräldrarna att barnens skulle komma hem och gick och väntade på dem. Men kommunen överklagade och när Högsta förvaltningsdomstolen avgjorde målet, ett halvår efter kammarrättens dom, var beskedet att barnen skulle vara fortsatt omhändertagna.
Finn Kronsporre säger att Högsta förvaltningsdomstolen tog väldigt lång tid på sig att komma fram till sin dom.
– Jag är rätt så säker på att de inväntade hur det skulle gå med polisens förundersökning. Det har jag varit med om tidigare, säger han.
Fem dagar efter den Högsta förvaltningsdomstolens dom kom beskedet från åklagaren om att utredningen om misshandel och övergrepp lagts ned.
Återigen trodde föräldrarna att de fått rätt och att barnen skulle få komma hem. Men även fast förundersökningen lagts ned tror socialtjänsten att misshandel och övergrepp har skett i hemmet, och har gett beskedet till föräldrarna att man kommer att föreslå individ- och familjeomsorgsnämnden att låta barnen fortsätta vara omhändertagna.
– Åtal väcks bara i få fall när det gäller brott mot barn, därmed inte sagt att brott inte skett. Att åtal inte väcks betyder att man inte kan bevisa det med vittnen och teknisk bevisning. Då är det vår sak att skydda de barnen, säger Birgitta Ljungström på socialtjänsten.
Hon kan inte uttala sig om detaljer i det specifika fallet men säger att socialtjänsten inte får ta del av nedlagda förundersökningar på grund av sekretess. Det gör att de inte kan veta vad åklagaren grundar sina slutsatser på.
I domen från Högsta förvaltningsdomstolen hänvisas till utredningar som socialtjänsten gjort och intyg från BUP, som ska visa att barnen berättat för bland annat socialsekreterare och jourhemsfamiljen om hur de blivit slagna. På grund av socialtjänstens sekretess, som är till för att skydda barnen, kan Sigtunabygden inte ta del av alla de handlingar som ligger till grund för socialtjänstens inställning.
– Men det finns grunder som vi känner är väldigt starka. Det krävs oerhört mycket för att vi ska få våra ärenden igenom domstolarna, säger Birgitta Ljungström.
Föräldrarna fortsätter att hävda sin oskuld.
– Vi var en normal familj, sedan kom polisen och tog vår fyra månader gamla bebis hemifrån och våra två andra döttrar togs från förskolan. Sedan dess kan vi inte sova, har mardrömmar och vaknar upp och gråter. Socialtjänsten har förstört våra liv, säger pappan.