UNT:s förstasida 25 mars 1959. Två av huvudnyheterna var en tjänsteman som dömts för förskingring och ett reportage från hönseriet i Lövstabruk.
Ur arkivet
En skuldsatt anställd vid länsstyrelsen i Uppsala var en av de stora nyheterna på förstasidan den här dagen – 25 mars 1959. Tjänstemannen hade genom att förvanska uppgifter i fördelningsprotokoll enligt domen lagt beslag på sammanlagt nästan 70 000 kronor – i dagens penningvärde närmare en miljon kronor. Av pengarna han förskingrat tillhörde mer än hälften ett konto för restaurering av Domkyrkan i Uppsala. När Upsala Nya Tidning skrev om den här domen, där straffet blev 18 månaders straffarbete samt avsättning från tjänsten, publicerades även hans namn.
Det var fullt naturligt på den tiden att namn på både brottsoffer och gärningsman stod med i tidningen. Just den här dagen fanns det inga blodiga mord att rapportera om, men samma år fanns bland annat ett fall där en ung kvinna skjutits ihjäl i Uppsala. Dagen efter fanns namnen på både mordoffer och gärningsman i UNT och en detaljerad beskrivning av att kvinnan sköts i pannan med hagelgevär från nära håll.
I dag är UNT betydligt mer återhållsamma. Namnpubliceringen i samband med brott sker bara i undantagsfall.
UNT har numera en restriktiv policy när det gäller namngivning i samband med brott, säger tidningens chefredaktör och ansvarige utgivare Kalle Sandhammar. Om vi backar till 1950-talet såg det helt annorlunda ut.
– Som utgivare förhåller jag mig till det självreglerande system som finns inom Mediernas etiknämnd och UNT publicerar inte slentrianmässigt namn på förbrytare – utan bara om det finns ett principiellt läsvärde. Mediernas uppgift är att berätta för läsarna men att samtidigt visa hänsyn till både anhöriga och brottsoffer, förklarar UNT:s chefredaktör och ansvarige utgivare Kalle Sandhammar.
Och även om de gamla artiklarna numera är tillgängliga för samtliga prenumeranter på unt.se riskerar nuvarande utgivaren ingen fällning hos Mediernas etiknämnd. Om vi däremot skulle välja att återpublicera artiklar av det slaget skulle läget kunna bli ett annat, menar Kalle Sandhammar.
– Då rör det sig om en ny publicering under mitt ansvar och då skulle till exempel en skärmdump eller annan återgivning av den gamla artikeln synas av mig utifrån de publiceringsregler vi förhåller oss till i dag, säger han.
Ett annat inslag som gavs stort utrymme på första sidan denna påskvecka var ett reportage från det moderna hönseriet i Lövstabruk där 4 000 höns levererade omkring 2 000 ägg om dagen under våren. Reportaget förärades två bilder på förstasidan. "Allesammans kom kanske inte med å bilden, men en god del lyckades tränga ihop sig på fotografens bildruta", står det i bildtexten under gruppbilden på en stor mängd höns.
Anläggningen hade varit i drift sedan 1955 och var enligt UNT:s medarbetare på plats av modernt slag med automatiskt utfodring och djupströbäddar till hönsen av sorten Vit leghorn.
Tv-tablåerna i UNT hade ingen framträdande plats i tidningen i den svenska televisionens barndom.
Den som sett fram en helkväll framför tv:n den här kvällen fick dock tänka om. Dymmelonsdag eller inte så var det nästan alltid skralt utbud på televisionen på onsdagar. Dagens program sändes mellan klockan 15 och 16: "Hemma: ett TV-magasin med Ria Wägner". Efter Wägners klassiska bakåtvink blev det inget mer tv-tittande den dagen.
Programledaren Ria Wägner med sin klassiska bakåtvink.
Tv hade fått sitt stora genombrott i Sverige i samband med fotbolls-VM året innan. Tv-apparaten var fortfarande dyr och tv-tablån i UNT presenterades på en ganska undanskymd plats i tidningen.
Förmodligen var det för att blidka tv-motståndare som onsdagarna hade ett skralt utbud. Något år senare genomfördes även ett försök med helt tv-fria onsdagar, ett försök som avslutades efter ett och ett halvt år.