- Mina bröst var som två tickande bomber. Att ta bort dem var ett lågt pris för att slippa genomgå det som mina systrar genomgått. Min ena syster dog till sist i sin bröstcancer, säger hon.
Åsa Roslund hade aldrig hört talas om att cancer ibland kan vara ärftlig när en av hennes båda storasystrar, vid bara drygt 30 års ålder, insjuknade i bröstcancer. Inte heller när den andra systern insjuknade ett par år senare anade hon oråd.
- Jag tänkte att det inte kunde vara annat än en olycklig slump. Det var först flera år senare, när också min mamma insjuknat i en cancersjukdom och jag följde med henne till Akademiska sjukhuset, som en läkare vid cancerkliniken tyckte att jag borde ha genetisk vägledning och testas för ärftlig cancer, berättar Åsa Roslund.
Ett blodprov som undersöktes vid sjukhusets avdelning för klinisk genetik bekräftade misstanken. Precis som sina systrar hade Åsa Roslund en ärftlig genetisk förändring, som gör bröst- och äggstocksceller mer benägna än normalt att omvandlas till cancerceller.
- Jag fick väldigt bra information av en läkare som berättade att risken för att jag någon gång i livet skulle insjukna i bröstcancer var hela 80 procent och för äggstockscancer ungefär 50 procent. Han berättade också att man i förebyggande syfte kan operera bort brösten och äggstockarna, säger Åsa Roslund.
Åsa Roslund var 35 år, flera år äldre än vad systrarna varit när deras bröstcancer upptäcktes, när båda hennes bröst opererades bort. Några år senare opererades också äggstockarna bort. I likhet med de flesta kvinnor som får brösten bortopererade valde hon att ersätta dem med ett implantat.
- Men jag trivdes inte med mina nya silikonbröst, de kändes plastiga och kalla. Som tur var fick jag chansen att redan inom ett år göra en ny operation där brösten i stället byggs upp av fettvävnad som hämtas från magen. Sedan dess känns de som riktiga, varma tuttar igen, säger hon.
Efter operationerna har risken för att Åsa Roslund ska utveckla bröst- eller äggstockscancer sjunkit drastiskt. Men fortfarande finns en del bröstvävnad med den ärftliga riskmutationen kvar. För säkerhets skull genomgår hon därför årligen en läkarundersökning och en mammografiundersökning av brösten, vilket är betydligt tätare än för de kvinnor som kallas till den allmänna mammografikontrollen.
- Numera tänker jag inte särskilt ofta på cancer, men den dag jag ska gå till mammografin brukar jag vara rätt stressad. Det är först när beskedet kommer att man inte hittat något som jag riktigt kan andas ut, säger Åsa Roslund.
Numera är det rutin att dra i gång en utredning kring ärftlig cancer när någon eller några diagnostiseras i yngre åldrar än vad som är vanligt för en viss cancerform eller efter det att flera nära släktingar i minst två generationer insjuknat i samma cancerform. I Åsa Roslunds fall stannade inte utredningen vid att undersöka om hon och hennes bror hade samma ?högriskmutation? som systrarna och modern.
- Också min brors och mina båda barn har undersökts. Efter att det visade sig att min dotter hade samma mutation valde även hos att operera bort båda brösten. Det tycker jag var ett starkt beslut av en 25-åring, säger hon.
Det har gått mer än tio år sedan Åsa Roslund genomgick den genetiska utredning som ledde till att hon valde att operera bort brösten och äggstockarna. Sedan dess har hon av och till fungerat som stödperson för andra kvinnor som genomgått samma genetiska utredning.
- I all stress och ångest under utredningen skulle jag gärna velat ha någon utomstående att prata med. Att operera bort brösten är en väldigt känslig fråga. Jag berättar gärna för andra kvinnor om mina erfarenheter och visar hur jag ser ut efter operationerna, säger Åsa Roslund.