Brandröken väckte staden
Uppsalaborna ville se förödelsen med sina egna ögon. Utanför avspärrningarna följde tusentals människor släckningen av saluhallen. Den måste byggas upp igen, var en vanlig åsikt.
Vanja Boklund var en av dem som hade sökt sig till platsen. Som många andra hade hon också med sig kamera. Det kändes viktigt att ha en bild från händelsen.
— Jag måste komma ihåg hur det var, sade hon.
Det blev ett par bilder, sedan hade hon sett tillräckligt och ville gå hem.
— Man är chockad. Min första tanke är att de måste bygga upp det igen.
En åsikt hon delade med flera. Ett Uppsala utan Saluhallen? Nej, det går inte.
— Det här är tråkigt. Saluhallen ska finnas kvar i Uppsala, sade Elvy Larsson, egentligen på väg för att titta på Maja Gräddnosloppet, det som var tänkt som den stora publidragaren i Uppsala på torsdagen.
Gudstjänst som planerat
På morgonen låg röken tjock runt domkyrkan. Bent Syse, biträdande chef på Upplandsmuseet, såg knappt tornen när han körde in till stan. Han fick snabbt läsa på om Saluhallens historia för att kunna svara på frågor från tidningar, tv och radio. Han kan behöva kunskapen — blir det en återuppbyggnad får Upplandsmuseet en viktig roll. I arkivet finns ritningar och bilddokumentation från Saluhallens 93-åriga historia.
— Jag vet inte vad som händer nu. Men jag tror att det är självklart för alla att byggnaden ska finnas kvar, sade han.
Inne i domkyrkan genomfördes gudstjänsten som planerat klockan elva, samtidigt som branden bekämpades utanför. En svag lukt av brandrök låg inne i kyrkan. Domkyrkokaplanen tog också upp branden i sin inledning.
— Jag bad en kort bön för de som drabbas av branden, säger Lars Åstrand.
Utanför de blåvita banden blandades nyfikenhet med sorg. Nästan som ett jippo med alla videokameror och helglediga flanörer, tyckte en ung man i vimlet. Patrik Källander, som känner ett par av handlarna i Saluhallen, var dämpad.
— Jag tänker på alla de som har butiker som har brunnit upp nu.
Så jobbar vi med nyheter