Brandflyget behövs i torkan och värmen
I tre säsonger har brandflyget i länet i princip legat nere. Men i år har torkan och värmen gjort att man tvingats tänka om. Piloter från Frivilliga flygkåren har genomfört ett tiotal flygningar hittills och upptäckt flera bränder.
Sune Pettersson har flugit brandflyg sedan 1974.
Foto: Hans E Ericson
Sune Pettersson har flugit brandflyg sedan 1974 och har gjort exakt samma manöver ett otal gånger förr.
-Slingan vi flyger har varit densamma i många år. I princip överblickar man hela området innanför slingan.
Uppdraget är att spana efter rök från skogsbränder som kan ha blossat upp i den varma och torra väderleken.
-Man lär sig efterhand att känna igen olika typer av rök. Bilar som kör i skogen ryker ganska bra, men är en annan rök än från en skogsbrand, säger Sune Pettersson.
Larmar via radio
Upptäcks en brand larmas räddningstjänsten via radio.
-Sedan styr vi till brandplatsen och försöker hitta vägar som leder dit för att kunna dirigera brandkåren så de slipper köra vilse.
Brandflyget flyger normalt på mellan 500 och 1000 fots höjd. Det ger inte den mest behagliga resan, särskilt varma dagar med mycket markturbulens, men det ger bäst chanser att upptäcka eventuell brandrök. Den här dagen, med rätt mycket soldis, väljer Sune Pettersson att flyga på 700 fot.
-Man ser röken bättre mot horisonten om man flyger lite lägre, förklarar han.
Vaknat till sans
I många år skötte Frivilliga flygkåren brandflyget på uppdrag åt Räddningsverket. Men 2002 beslutade verket att inte längre bekosta flygningarna. De senaste tre åren har det därför enbart blivit några enstaka flygningar i länet
Den varma sommaren har tvingat räddningstjänsterna i länet att återuppta mer regelbundna flygningar.
-Man har vaknat till sans. Det har varit så många bränder och man har insett att det tar för lång tid att leta vägar i skogen.
Förra veckan genomförde piloter från Tierp fyra flygningar och upptäckte tre bränder. Den här veckan är det piloter från Gimo flygklubb som har hand om bevakningen.
-Vi har inte haft ett uppbyggt joursystem som tidigare så vi har fått improvisera lite.
Halvmåneformad bana
Vid Edebo är det dags att byta kurs till rakt västlig, 270 grader. Rutten fortsätter sedan i en halvmåneformad bana över Jumkil, Österunda, Östervåla, Orrskär och Österlövsta och slutligen tillbaka till Gimo.
Innan Sune Pettersson lägger planet på den nya kursen cirklar han ett varv med planet.
-Då får man med hela horisonten och ser om det hänt något bakom en.
Efter två timmars flygning har större delen av Uppland spanats av utan vi sett annat än skorstensrök.
-Det verkar ha klarat sig i dag, konstaterar Sune Pettersson, innan han börjar inflygningen.
En bagatellsumma
Trots att inga bränder upptäcktes den här gången hoppas Sune Pettersson att ansvariga myndigheter efter årets sommar ska ha insett brandflygets värde.
-Om man tittar på kostnaderna för en stor brand så är de två- eller trehundratusen kronor det kostar att flyga regelbundet med brandflyget en bagatellsumma.
Så jobbar vi med nyheter