Branden som slukade Uppsala

Merparten av det då historiska Uppsala i form av byggnader och arkiv utplånades, vilket alltsedan dess försvårat historieforskningen om Uppsala för tiden före den stora branden. Källorna försvann och blev lågornas rov.
Staden hade fått ett dråpslag. Många människor omkom i lågorna. Hur många är det ingen som vet. Ingen brydde sig om att ta reda på det heller. Samma sak gällde frågan om hur elden egentligen uppstod. Men det talades om mordbrand.
Strax före midnatt natten till 16 maj 1702 tog det eld i en mindre bod tillhörig professor Johan Upmarck. Det rådde delade meningar om huruvida boden ifråga stod på professor Upmarcks tomt eller om den, vilket akademiräntmästaren Börje Rommel hävdade, stod på hans tomt. Om den saken hade de båda processat under en längre tid. Den närmaste tiden efter branden talades det i Uppsala om mordbrand.

Staden ville inte dö
Men staden ville inte dö, och bara tre dagar efter katastrofen höll den skytteanske professorn Johan Upmarck, i vars bod branden uppstod, ett föredrag om själslugnet inför den akademiska församlingen.
Enligt traditionen ska den sjuttiotvåårige professorn Olof Rudbeck ha stått på Gustavianums tak för att därifrån leda och dirigera släckningsarbetet. Gustavianum med sitt bibliotek klarade sig undan lågorna. Om detta berodde på Rudbeck eller ej må vara osagt. Berättelsen om hur den alltid så aktive professorn genom rådiga insatser och från taket på Gustavianum ledde släckningsarbetet och själv skötte en av brandsprutorna, återfinns inte i någon samtida källa. Den torde därför betraktas som en skröna tillhörande traditionen.

Konungastaden i lågor
Var det mordbrand? Det är frågan utan svar, som Uppsalaborna diskuterar. Som ett varsel och ett järtecken stod Uppsala, sveaväldets uråldriga konungastad, i lågor.
Med vårstormens hjälp antändes det ena huset efter det andra. I fjorton timmar härjade elden på båda sidor om Fyrisån. Hela Uppsala stod i lågor.
Svårt sargad men ännu vid liv reser sig dock fortfarande den stora katedralen på Domberget, eller "Vår Herres berg" som platsen fordom kallades. Det stora västra tornet och takryttare har rasat och förstört valv och gravkor inne i kyrkan.

Torn störtade samman
Andra kyrkor, till exempel Hospitalskyrkan och S:t Eriks kapell, finns inte längre. Trefaldighetskyrkans torn antändes och störtade samman. Det vitmålade slottet är en ruin. Broarna över Fyrisån är borta. Universitet, sjukhus, hundratals bostadshus och andra byggnader liksom stadens och länets arkiv och bibliotek har gått samma öde till mötes. Allt, hela staden är förstörd.
Elden började vid S:t Persgatans norra sida mitt emellan Gamla Torget och Svartbäcksgatan. Där fanns till i går två gårdar, den ena ägd av den skytteanske professorn Johan Upmarck, den andra av akademiräntmästare Börje Rommel. De två har en längre tid legat i process med varandra om var tomtgränsen mellan deras fastigheter gick.

Rykten cirkulerar
Elden upptäcktes i professor Upmarcks bod, alldeles intill den omstridda gränsen. Enligt akademiräntmästare Rommels uppfattning stod boden på hans tomt. Det var i den boden elden började. Ihärdiga rykten om mordbrand cirkulerar nu i staden.
På eftermiddagen 16 maj var katastrofen ett fullbordat faktum. Man stod nu inför den svåra uppgiften att först ta hand om de döda, eller snarare resterna efter dessa i den mån det fanns något utöver askan, och därefter i möjligaste mån städa upp efter elden. Senare kommer så den kostsamma uppgiften att på de rykande ruinerna bygga upp en ny stad.

Vandrande offer
Den omedelbara uppgiften efter branden blir dock att skaffa fram bostäder åt brandens överlevande offer. Enligt det åsyna vittnet Eenberg visade alla boende i norra Fjerdingen en näst intill obegränsad hjälpsamhet, vilket inte hindrade att många med släktingar i Uppsalas omedelbara närhet fick söka upp dessa för att få tak över huvudet. Brandens offer syntes vandra i alla riktningar för att om möjligt få tak över huvudet hos släkt, vänner och bekanta.´

Enorm katastrof
Efter denna enorma katastrof visades ett förvånande ringa intresse för skuldfrågan. Alla utom herrar Upmarck och Rommel visste att elden uppstod i den bod som var grunden till deras tvist rörande var gränsen mellan deras fastigheter gick. Vid den rannsakning, som ägde rum inför landshövdingen med deputerande från magistraten och konsistoriet, tvistade herrar Upmarck och Rommel om var elden började. Då det inte gick att komma fram till någon säker uppfattning om hur det hela hade börjat fick den frågan bestå obesvarad.
Efter påstötning från högre ort avkunnades slutligen ett utslag i oktober 1704, två och ett halvt år efter branden, vari sades "att någon förklaring till eldens uppkomst inte kunde presteras". Inget framkom till stöd för de rykten om mordbrand, som tidigare florerat i staden.

Vansinniga krig
Det tog lång tid innan staden var återuppbyggd. Karl XII:s vansinniga krig och de umbäranden och kostnader dessa förde med sig bidrog naturligtvis till att såväl staden som universitetet och kyrkan hamnade i svårigheter. Det nya Uppsala fick sin form först ett halvt sekel senare, i mitten av 1700-talet, vilket innebar att en och en halv generation Uppsalabor fick dra sig fram i en stad mer eller mindre lagd i ruiner. Men då, 50 år efter den stora branden, rådde en helt annan atmosfär i staden, men det är också en helt annan historia.

Källor: Torsten Petré: Uppsala under merkantilismens och statskontrollens tidsskede 1619-1789, Uppsala stads historia III, Uppsala 1958..