Sommaren 2020 utbröt en anlagd brand på restaurangen Liljan på Kungsgatan i Uppsala. Under fredagen friade Uppsala tingsrätt de fyra män som stod åtalade för grov mordbrand, eftersom bevisningen inte ansågs tillräckligt stark.
– Jag måste säga att jag är helt tom. Svensk lag har mycket att jobba med. Det är en mardrömshistoria, man vet inte vem man ska skylla på, säger krögaren till UNT efter domen.
Besvikelsen är stor för krögaren, som hoppats på upprättelse i och med den fällande domen.
– Vi hade sett fram emot att starta ett liv på nytt. Nu får vi vänta på ett överklagande och fortsätta ha det här släpande på ryggarna. Om åklagaren väljer att inte överklaga släcks allt hopp.
Krögaren känner dock stor tillförlit till att ett överklagande kommer ske.
– Jag är säker på att det kommer överklagas. Men det är såklart åklagarens ansvar att bedöma.
Hade du förväntat dig en friande dom?
– Nej, inte i min fullaste fantasi hade jag förväntat mig att de skulle frias. Jag hade sett framför mig att jag skulle få något av mitt förlorade livsverk tillbaka, men nu går jag tomhänt. Men än är det inte slut, jag hoppas på att hovrätten gör en annan bedömning, säger krögaren och fortsätter:
– Jag vet inte vilket mer bevismaterial de behöver. De följer en lag som jag inte har kunskap om, men utifrån förundersökningen och rättegången var jag säker på att de skulle fällas. Det fanns så mycket bevismaterial mot dem.
Branden ledde till stora konsekvenser för krögaren med familj. De förlorade verksamheten och har inte haft möjlighet att starta upp den på nytt.
– Vi har gått arbetslösa och förlorat vårt livsverk som vi byggt under åtta år. När det brann fick vi sälja vår bil och vårt hus och flytta till en hyresrätt. Vi har begränsats väldigt hårt. Det har varit jobbigt både psykiskt och ekonomiskt, säger krögaren, och fortsätter:
– Mitt mål med domen var inte hur mycket fängelse de skulle få, utan det handlade mer om skadeståndet.
Drömmen var att kunna använda skadeståndet till att starta en ny restaurang.
– Det var vårt mål som vi drömt om. Vi har väntat på den här dagen då vi skulle se vad vi hade att röra oss med för att återuppliva det som någon annan förstört. Folk ringer fortfarande och frågar när vi ska öppna igen, men med vilka pengar? Nu rasar alla framtidsplaner och vi måste aktivt söka efter nytt arbete.