Bråda majdagar på kyrkogårdarna
Fast det ännu är tidigt på morgonen har temperaturen stigit till runt 20 grader. Ekonomibyggnaderna innanför entrén till Berthåga kyrkogård badar i solsken. Bakom husen hörs samtal och strax därpå en traktor som startar. Vårbruket är i gång och här sitter ingen still.
Inne på kontoret i ekonomibyggnaden sitter Lisa Gustavsson Flygt och planerar. Hon är samordnare för arbetsgruppen på Berthåga och när hon inte själv står med krattan eller spaden i handen ska hon se till att alla är sysselsatta och att allt sker i rätt ordning. Men de flesta av dem som jobbar här, fem fastanställda och sex säsongsarbetare, vet vad de ska göra och när det ska göras. De har varit med förr.
Jörgen Lanz tittar in. Han ska så gräs, säger han. Men solrosorna får nog vänta tills det kommit lite regn.
Lisa G Flygt håller med. Det verkar vara i rätt ordning. Och Jörgen Lanz ger sig ut för att så gräs bredvid minnesplatsen. Till sin hjälp har han sin farmors gamla såmaskin som han går fram och tillbaka med över den nyharvade jorden.
Det är mycket mark som ska tas om hand. På kartan ser man hur kyrkogården, med sina drygt 54 hektar, breder ut sig. Begravningsplatsen är till ytan den största i Uppland. Den anlades mellan 1963 och 1965 och ritades av landskapsarkitekten Ulla Bodorff. I slutet av 90-talet utökades kyrkogården med 20 hektar och den rymmer gravar från flera olika trosuppfattningar.
Den muslimska delen byggs nu ut och kommer till viss del att bli färdig under sommaren. Trängseln är inte fullt lika stor på de judiska, katolska och bahaiska delarna, men även där finns utrymme för utbyggnad.
Hela kyrkogården har en mer parkliknande karaktär än de traditionella kyrkogårdarna i Uppsala. Här ryms både äng, skog och några åkerlappar där lin, ärtor, solrosor och klöver ska sås. Men det ligger framåt i tiden. I dag är det annat som ska göras så att man kan bli färdig med vårbruket.
- Det är en fantastisk period vi är inne i. Nu ska blommorna planteras ut och perennerna klippas ner. Rosorna och det nyplanterade ska vattnas, det är helt enkelt hundra saker samtidigt, säger Lisa Flygt och visar runt.
Monica Andersson ska snart ta en paus från fagningen, då hon rensar bort gräs och ris, vid urngravarnas ängsmark. Strax bredvid ligger minneslunden och i solen på en bänk sitter några besökare och tittar på när hon arbetar. Hon trivs jättebra med jobbet. Sedan 1996 har hon säsongsarbetat som kyrkogårdsarbetare. Det började på Vaksala, men sedan några år tillbaka växlar hon mellan flera kyrkogårdar. Eftersom alla jobbar för hela samfälligheten får de hugga in där behovet är som störst.
Vid trädkyrkan jobbar Hans Persson. I fyra dagar har han hållit på att klippa in sidoskott på avenboken som så småningom ska bilda täta väggar. Han tycker att det är en speciell känsla att få vara med att forma kyrkan.
- Om 20 år kommer man att se hur det ser ut, säger han. Om 40 kanske man ligger där, lägger han till och skrattar gott.
Platsen vid trädkyrkan är öppen och vacker. Innanför en slånbåge, som ska blomma i vitt, kommer vårlökar. Lindarna ska så småningom bilda taket på kyrkan.
Varje träd motsvarar en av pelarna i Domkyrkan och varje sandyta vid sidogångarna motsvarar ett kor. Hela trädkyrkan har samma proportioner som Domkyrkan.
- Här har hållits både bröllop, dop och begravning, men det skulle vara roligt om fler hittade hit, säger Lisa G Flygt.
Vid minnesplatsens vattentrappa leker några barn. Dagis i närheten söker sig ofta hit. Berthåga kyrkogård lockar många "stamgäster".
- Vi som jobbar får stor respons på vårt arbete från allmänheten. Och även om det är mycket att stå i så hinner vi alltid med att byta några ord med dem som går här, säger Lisa G Flygt.
Fotnot: Inom Uppsala samfällighet ingår även Gamla kyrkogården samt kyrkogårdarna i Ulleråker, Vaksala, Hammarby och Gamla Uppsala.
Så jobbar vi med nyheter