Rasten på den isiga skolgården är slut. Eleverna i klass 6A på Hågadalsskolan i Eriksberg i Uppsala har samlats i sitt klassrum. Klassläraren Mattias Hultberg ger en snabbrepetition av barnkonventionen och sammanfattar huvudprinciperna med tre ord: skydd, omsorg och delaktighet.
Eleverna känner till barnkonventionen sedan tidigare, några av dem redovisade den inför hela skolan i höstas inför FN-dagen. UNT:s reporter och fotograf besöker klassen med anledning av att barnkonventionen ska bli lag i Sverige.
Alla som räcker upp handen och yttrar sig tycker att Sverige är ett bra land att vara barn i.
– Som barn slipper man ta ansvar för att städa huset och diska, säger Oskar Luttinger.
I barnkonventionen står det att barn har rätt till lek och fritid, påpekar läraren Mattias Hultberg.
– Det är ett riktigt bra argument om mamma tvingar mig att diska. Då kan jag säga: nej, jag har rätt till fritid, säger Alfred Berlin.
Klasskompisen Neil Yagmur kommer med invändningar.
– Om man inte hjälper till hemma när man är tolv år och ändå har en massa fritid, då undrar jag hur man ska klara sig bra när man är vuxen, säger han.
Tyra Grudén instämmer, men påpekar att det ska vara lagom.
– Man ska inte laga mat varje dag och sköta huset, men man måste hjälpa till en del, säger hon.
Det är skönt att bo i ett land där föräldrar och lärare inte får slå barnen om de gör fel, tycker Fatima Rahman. Alfred Berlin är lättad över att bo i ett land där det inte är krig.
– Här kan barn känna sig säkra på att överleva och få bli vuxna, säger han.
Enligt barnkonventionen har barn rätt till ett privatliv, sjukvård, utbildning och en skälig levnadsstandard. De ska vara delaktiga i beslut som rör dem. Barn ska själva få välja om de ska tro på någon Gud eller inte. De ska få träffa sina föräldrar och slippa att utsättas för våld, sexuella övergrepp, tortyr, dödsstraff, slavhandel med mera.
Den artikel som eleverna relaterar till mest i sin egen vardag är den som säger att barn ska få uttrycka sina åsikter. I regel lyssnar vuxna om de har något att säga, till exempel om mössor i klassrummet. Förut var det förbud mot det. Klass 6A tyckte att regeln var dålig och gammalmodig och lyckades ändra på den. Deras tyngsta argument var att få ha sin egen stil.
– Många känner sig mer bekväma när de har mössa eller keps. Det känns viktigt, säger Astrid Mildner.
– Om man har bra argument lyssnar de och ändrar, säger Ellen Wester.
Sedan fyra år är Lisa Skiöld barnombudsman och verksamhetschef på Barnombudsmannen i Uppsala. Det rymliga konferensrummet i lokalerna på Drottninggatan 8 har gammaldags stänktapet, trägolv och ljust trätak med takmålningar. På 1700-talet var det krog här. Jag frågar Lisa Skiöld hur de 70 000 barn som bor i Uppsala län har det.
– Det är blandat, förstås. När man möter en skolklass är det statistiskt sett ett visst antal som har det svårt ekonomiskt, är utsatta för våld, har en förälder som missbrukar, upplever kränkningar i skolan, har psykisk ohälsa eller funktionsnedsättningar med behov som inte är tillgodosedda. På ytan kan man tycka att de har det ganska bra, men det finns stora problem, svarar hon.
Sverige hade en framträdande roll när barnkonventionen kom till och var bland de första länderna att ratificera den. Trots det finns fortfarande brister i både lagstiftning och praxis när det gäller barns rättigheter. FN:s barnrättskommitté som granskar hur stater följer barnkonventionen har kritiserat Sverige flera gånger, till exempel när barn som omhändertagits för att de farit illa i sina familjer har utvisats tillsammans med föräldrarna.
Under de drygt 25 år som Sverige har åtagit sig att följa denna konvention har lagarna anpassats pö om pö. Nu går vi ett steg längre. Tidigare i mars presenterades regeringens barnrättighetsutredning, som föreslår att barnkonventionen ska införlivas i svensk lagstiftning den 1 januari 2018. Lisa Skiöld tror att det kommer att ge barnens rättighetsfrågor ett uppsving, framför allt inom rättsväsendet. Brott mot barnkonventionen kommer att kunna drivas i svensk domstol. Ett område där hon hoppas på förändringar är vårdnadstvister.
– I dag är föräldrabalken jättestark. Barns röster tar man inte hänsyn till så mycket, säger hon.
Som exempel nämner hon om ett barn eller en förälder under en vårdnadstvist i tingsrätten anmäler att det förekommer våld i familjen.
– Då läggs den brottsprocessen ned tills vårdnadstvisten är avgjord, eftersom man kan tro att anmälan om våld görs för att vinna vårdnadstvisten. Senare ändras inte tingsrättens beslut om det visar sig att det var sant och att barnet är rädd för att vara hos den ena föräldern, säger hon.
Asyllagstiftningen är en annan brännande fråga. Barnombudsmannen och flera barnrättsorganisationer har påpekat att regeringens nya asyllagstiftning bryter mot barnkonventionen. Tillfälliga uppehållstillstånd utgår till exempel inte från barnets bästa. Barn ska också ha rätt att återförenas med sina föräldrar enligt artikel 10.
– Regeringen lägger förslag som går emot barnkonventionen och Genévekonventionen, samtidigt som de driver frågan om att göra barnkonventionen till svensk lag. Det är väldigt märkligt, säger Lisa Skiöld.
Regeringens barnrättighetsutredning konstaterar att myndigheter ibland glömmer att barn har rättigheter. Det finns brister i rättstillämpningen av barnkonventionen inom alla områden där barn befinner sig i en utsatt situation och där myndigheter tar beslut som får stora konsekvenser för barnen.
Ett förslag i utredningen är att misshandel av barn ska införas som brottsrubricering, för att fysiskt våld mot barn ska betraktas som misshandel även om smärta inte är bevisad. I dag ogillas hälften av alla fall av barnmisshandel för att det inte går att bevisa att barnet orsakats smärta.
Barnrättighetsutredningen föreslår också att alla som möter barn i sitt arbete eller beslutar om barn ska utbildas om barnkonventionen, vilket är en förutsättning för att de ska kunna följa den.
På Lisa Skiölds önskelista finns även domare specialiserade på barnmål och lokala fristående barnombud i alla kommuner som kan föra barnens talan när de vill få sina rättigheter tillgodosedda.
– Barn ska få samma respekt som vuxna. Vi ska lyssna på dem precis som på vuxna, eller kanske mer ibland, säger hon.
Många stater som har ratificerat barnkonventionen ligger långt efter Sverige, men har också ofta andra förutsättningar. Kina har till exempel ingen offentlig socialtjänst, strukturerna finns inte för att se till att barn får stöd och inte far illa. Lisa Skiöld ser ändå en poäng med att länderna har skrivit under. Det stärker folkrättsorganisationerna och ger dem något att utgå i från i sitt arbete.
Eleverna i klass 6A i Hågadalsskolan konstaterar också att det är bra att barnkonventionen finns.
– Annars skulle man få slå barn och behandla dem som man själv vill, använda dem som slavar i princip. Jag tror att länderna skärper sig, säger Elias Sobestiansky.
Tyra Grudén tror att allt som står i barnkonventionen blir mer självklart. Alice Styrborn Waernborg instämmer och säger att barn skulle få en sämre uppväxt om barnkonventionen inte fanns, både i Sverige och andra länder.