Bortglömd fikachans

Fikakulturen blomstrar i Uppsala. Det gör däremot inte kulturfikat - med ett par undantag är kulturinstitutionernas kaféförsök trista. Men det går åt rätt håll.

Gustav och Signe Myrdal fikar på Biotopia.

Gustav och Signe Myrdal fikar på Biotopia.

Foto: Elin Sandow

Uppsala2009-10-30 09:00
Några utställda bord och stolar och en pliktskyldig termos kaffe. Ett gäng kex och kanske någon bulle. Ungefär så kan man beskriva fikamöjligheter på flera av stans museer.
- Usch ja! utbrister Lisen Hessner, kulturstrateg på Uppsala kommun. Vi är väldigt dåliga på det i Uppsala! Man behöver bara snegla mot Stockholm för att se ett helt annat stuk på museernas kaféer.
Det kan man lugnt säga. Den som fikat eller ätit på museer som Moderna museet eller Liljevalchs konsthall vet vilka otroligt attraktiva lockbeten dessa sidoverksamheter utgör.
Lisen Hessner drömmer sig bort:
- Jag vill kunna ta med mina barnbarn på museer även här i Uppsala, och sätta mig och fika och kanske till och ta ett glas vin. Bra kaféer blir dragplåster i sig! Det krävs ett nytänkande!
Men varför har till exempel kommunala Konstmuseet så dåligt kafé då?
- Det är så många restriktioner med byggnaden, alltså Slottet, att man i dagsläget helt enkelt inte kan ha ett bättre kafé.

Så var det med det. Men tanken är att konstverksamheterna i stan ska omorganiseras. Antingen flyttar Konstmuseet in i ett nytt hus. Eller så tillåts en om- eller tillbyggnad av Slottet.
- Jag håller på att utreda ärendet, och just frågan om ett bra modernt kafé är mycket viktig, säger Lisen Hessner.

Skulle det locka nya grupper?
- Absolut. Att få till exempel en barnfamilj att besöka Konstmuseet i dag är svårt, de behöver ett trevligt kafé! Kaféet skulle för övrigt inte bara handla om att äta, utan också rymma debatter och föredrag.
Det finns naturligtvis fler förklaringar till det magra kulturfikat än otjänliga lokaler. Ett större kafé kräver resurser som helt enkelt inte går att vaska fram, påpekar Tomas Järliden som är chef för Bror Hjorths Hus.
- Ekonomin styr. Ett kafé eller en restaurang är ju väldigt personal- och kostnadskrävande och verksamheterna är oerhört slimmade som det är. Det vore en dröm att få bygga ut museet med kafé eller restaurang, men än så länge är vi glada att i alla fall kunna erbjuda en kopp kaffe och en kaka, säger han.

Trots en krass verklighet finns det ljuspunkter. Och de är bägge kommunala. För ett par månader sedan fick Stadsbiblioteket, efter många års väntan, ett kafé. Kafé Kardemumma, som redan blivit ett av stans mer välbesökta fik, är ett försök att utveckla bib­lioteket som mötesplats.
- Klart att fika är viktigt för kulturen! Och många tycker att läsning hör ihop med fikande. Går man och sätter sig på ett fik vill man gärna ha en bok eller tidning att läsa, säger Sabina Andersson som är enhetschef för Stadsbibliotekets öppna verksamhet.
Det andra lysande undantaget är Biotopia. Detta kommunala biologiska museum, som totalrenoverades och nyöppnades 2007, har satsat för att kunna ha ett kafé värt namnet.
- Går man på museum vill man så klart fika - det ingår ju i konceptet! säger Biotopias naturvägledaren Lisel Hamring, när City träffar henne på Biotopias kafé Hugos i parken.
Tack vare kaféet har museet lyckats locka många olika typer av människor, enligt henne. Något som blivit ännu tydligare sedan Olle Hedstrand, ägare till Hugos kafé, tog över driften av kaféet i våras.
- Det har gjort att det bland annat kommer lite fler unga, miljömedvetna gäster. Kafégäster kommer till museet och tvärtom, säger Lisel Hamring.
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om