Borta bra men hemma bäst
Riksdagen kan vara en mycket ödslig plats. Moderaterna har 97 mandat och Socialdemokraterna 130. Strålkastarljuset räcker inte åt alla. Många försvinner i mängden. Det finns gott om riksdagsledamöter som saknar tyngre uppdrag och som inte är kända för allmänheten. Livet i riksdagen är inte alltid så glamouröst.
Det är på många sätt talande att jobbet som kommunalråd har större dragningskraft. Lokalpolitik handlar om vardagsnära frågor. Det finns ett tydligt samband mellan det egna engagemanget och det praktiska utfallet. Det är också närmare till väljarna. Gör man bort sig får det konsekvenser. Det finns ett tydligt ansvarsutkrävande. I riksdagen kan man ibland få intrycket att besluten fattas i ett vakuum. Vem som berörs och varför är inte alltid uppenbart.
Det finns ingen naturlag som säger att det måste vara på det här sättet. Snarare är det en gammal svensk tradition. Socialdemokraterna har för vana att använda riksdagen som transportsträcka. De faktiska besluten fattas av partiledningen i samråd med facket och eventuella stödpartier. Riksdagsledamöternas jobb är att vid rätt tidpunkt trycka på rätt röstningsknappar. Tyvärr är det en tradition som Alliansen valt att hålla fast vid.
Det går förstås att hävda att en koalitionsregering kräver hemliga förhandlingar bakom stängda dörrar. Utan fasta tyglar blir det kaos. Mot det kan invändas att tanken aldrig varit att Sverige ska regeras av partiledningar.
På sikt är det ett problem att talangerna och individualisterna flyr riksdagen. Ett sätt att vända trenden är att (som regeringen och Miljöpartiet kommit överens om) avskaffa spärrarna i personvalet. Makten över vilka som tar plats i riksdagen bör ligga helt och hållet hos väljarna. Ett personligt mandat ger helt andra möjligheter att verka som politiker. Kanske blir det kaos när ramarna blir friare. Men konstruktivt kaos är förmodligen precis vad demokratin behöver.
Så jobbar vi med nyheter