Borrelia kan öka risk för cancer
Den av fästingar spridda bakterieinfektionen borrelia ökar risken för att insjukna i en sällsynt men svårbehandlad form av lymfkörtelcancer, mantelcellymfom. Det framgår av en stor dansk-svensk studie, som publiceras i nätupplagan av den välrenommerade facktidskriften Blood.
Foto:
Han är en av forskarna bakom studien, som har gjorts mot bakgrund av flera tidigare rapporter om ett möjligt samband mellan borreliainfektioner och lymfkörtelcancer. Bland annat har DNA från borreliabakterier påträffats inuti cancerceller i huden hos en del patienter med lymfkörtelcancer.
Den nya studien omfattar drygt 3 000 danska och svenska patienter med olika former av lymfkörtelcancer och ungefär lika många friska jämförelsepersoner i samma åldrar.
Alla genomgick en omfattande telefonintervju i vilken de fick frågor bland annat om tidigare fästingbett och borreliainfektioner.
Från ungefär hälften i båda grupperna undersöktes också blodprover för att spåra antikroppar mot borreliabakterien. Sådana antikroppar är ett slags kvitto på en tidigare eller pågående borreliainfektion.
Att ha blivit fästingbiten var vanligt både bland patienterna och bland jämförelsepersonerna. I båda grupperna rapporterade drygt 40 procent att de haft fästingbett.
När det gällde förekomsten av antikroppar i blodet mot borrelia fanns inte heller någon säker skillnad mellan patienterna med lymfom och personerna i den friska jämförelsegruppen.
Däremot var borreliainfektion mer än tre gånger vanligare bland patienterna med mantelcellymfom än i jämförelsegruppen. Nästan var sjunde patient med denna form av lymfkörtelcancer, men bara var 33:e person i jämförelsegruppen hade haft en borreliainfektion.
- Detta talar för att borreliainfektion är en riskfaktor som kan ligga bakom en del fall av mantelcellymfom. Detta måste dock bekräftas i ytterligare studier, säger Bengt Glimelius.
Tidigare har så kallade MALT-lymfom i magsäcken och ögat kopplats till infektioner orsakade av magsårsbakterien Helicobacter pylori respektive klamydiaarten Chlamydia psittai. Båda dessa former av lymfom behandlas ofta framgångsrikt med antibiotika.
- Enligt min mening är det mer tveksamt om antibiotika kan fungera som behandling av mantelcellymfom hos patienter med borrelia. Vid mantelcellymfom har cancercellerna många fler genetiska förändringar än vid MALT-lymfom i magen eller ögat, säger Bengt Glimelius.
Samtidigt hoppas han att fortsatt forskning ska ge mer detaljerade kunskaper om sambandet mellan borrelia och mantelcellymfom.
- Kunskaperna om mekanismerna bakom detta samband kommer förhoppningsvis att ge uppslag till nya sätt att behandla mantelcellymfom. I dag saknas botande behandling för denna cancerform, som har sämre prognos än andra maligna lymfom, säger Bengt Glimelius.
Så jobbar vi med nyheter