Under sina 30 år på kommunens olika biblioteksverksamheter har Gunnel Wikström-Johansson, som går i pension den 25 januari, hunnit med att vara på ett flertal ställen. Hon började på filialen i Rosersberg, har varit på biblioteket på Storbodaanstalten, i bokbussen, på dåvarande huvudbiblioteket i Valsta och sedan i Märsta centrum.
Hon flyttade till Rosersberg 1975 men har sedan 1990 haft make och villa i Kvicksund, som ligger mellan Eskilstuna och Västerås. I tjugo år har hon alltså veckopendlat till lägenheten i Rosersberg.
Att bli bibliotekarie var aldrig ett självklart val. Tanken var länge att bli läkare ”men betygen räckte inte till”, säger hon. Istället läste hon till en fil kand i beteendevetenskap och jobbade först som socialassistent. Hon provade också på att vara lärare, men efter en vecka i en förstaklass insåg hon att det inte var något för henne.
– Så hade jag en kompis som ville bli bibliotekarie och tog med mig på en informationsträff. Och jag tyckte det verkade vara intressant, säger Gunnel Wikström-Johansson.
Hon vidareutbildade sig och yrkesvalet har hon sedan aldrig ångrat. Under årens lopp har jobbet förändrats mycket. Främst är det datorernas förtjänst, som rådde bot på det som hon tyckte var det värsta med bibliotekariejobbet, nämligen katalogkorten som man tidigare använde för att hålla koll på bokbestånden i biblioteken.
Sedan 1990-talet har Gunnel Wikström-Johansson varit ansvarig för inköpen av vuxenlitteratur på biblioteket i Märsta. Det är alltså hon som avgjort vad som ska finnas på hyllorna, även om biblioteken köper in mycket litteratur på begäran av sina besökare.
– Men man önskar att man kan ligga steget före, att boken ska finnas på hyllan innan någon efterfrågar den, säger hon.
Vad folk lånar nu för tiden skiljer sig inte särskilt mycket från vad man läste när hon började som bibliotekarie, förutom att böcker som är aktuella just för tillfället blivit mer efterfrågade. Och deckare är så klart fortsatt väldigt utlånat.
Men det finns också vissa trender. Exempelvis var fantasy mycket mer efterfrågat för några år sedan än vad det är idag. Istället har genren chic-lit, böcker som Bridget Jones dagbok, vuxit. Det har även bibliotekets sektion om vardagspsykologi gjort, böcker om hur man ska utvecklas som person, hantera stress och få ordning på sitt liv.
På frågan om hur mycket böcker hon själv läser svarar Gunnel Wikström-Johansson ”inte jättemycket”. Med det menar hon cirka fyra böcker i månaden, något färre på sommaren då trädgården prioriteras.
Trots att hon trivs bra med yrket, och troligen kommer att hoppa in som vikarie även efter att hon gått i pension, ser hon fram emot att sluta.
– Mitt barnbarn frågade var det betyder att bli pensionär. Jag sade att det är som att ha lov resten av livet. Det känns lite speciellt, ett avslut från något och början på något annat som man inte riktigt vet vad det ska bli av. Men att stiga upp tidigt på morgonen är naturvidrigt. Det ska det bli skönt att slippa, säger hon och skrattar.
Den 25 januari är sista dagen för Gunnel Wikström-Johansson på biblioteket. Fram till dess har hon tagit semester, så vid intervjutillfället har hon i princip bara en arbetsdag kvar på biblioteket efter sina 30 år med böcker i Sigtuna kommun. En så lång tid i yrket är inte illa för någon som påstår sig ha en lätt ordblindhet. Hur allvarligt ställt det är med den saken är dock oklart, då hon säger att den främst yttrar sig genom att hon ibland har svårt att stava franska författares efternamn. Den sortens ordblindhet lider antagligen en hel del människor av.