"Vissa dagar tänker jag att jag klarar mig utan ett barn, andra dagar tar längtan över", säger Susanna.
Barn eller inte
Susanna var 32 när hon för drygt tre år sedan träffade Jack.
– Jag hade nästan gett upp hoppet om träffa någon som är vettig. Men så kom Jack in i mitt liv och vi blev störtförälskade. Och är fortfarande kära, säger hon.
Jack, som är 10 år äldre än Susanna, var nyskild och hade redan två barn, som i dag är 9 och 12 år gamla. Susanna tog tidigt upp frågan om hur han såg på att få ett gemensamt barn.
– Han sa att han inte kunde utesluta det, men att han inte ville bli en gammal pappa. Han var samtidigt tydlig med att det inte skulle bli ett barn redan då, för att vår relation var så ny och för att hans barn behövde få lära känna mig. Och det tyckte jag såklart var vettigt.
Susanna säger att hon älskar sina bägge bonusbarn, men att längtan efter ett eget barn växer sig allt starkare.
– Jag vill vara den viktigaste personen i någons liv, den som man söker tröst hos först – även om jag såklart förstår att det inte är någon garanti att det blir så. Som bonusmamma har man många skyldigheter, men inga rättigheter. Man ska stötta och uppfostra och ställa upp, samtidigt som man i många frågor inte har något att säga till om.
Susanna älskar sina bonusbarn, men längtan efter ett biologiskt barn växer sig allt starkare. "Jag vill vara den viktigaste personen i någons liv, den som man söker tröst hos först." Kvinnan på bilden har inget med artikeln att göra.
För ett år sedan tog Susanna återigen upp sin barnlängtan med Jack och frågade om han kan tänka sig att få ett barn med henne. Han lovade att tänka på det, men har sedan inte sagt något.
– Jag tänker att hans tystnad beror på att han inte vet hur han ska säga nej. Hans barn vill dessutom absolut inte ha något syskon och han bryr sig väldigt mycket om vad de tycker och känner.
Skulle du kunna ställa ett ultimatum: att om det inte blir något barn lämnar du honom?
– Jag tror inte det. Jag vill inte att det ska bli ett hot. Och egentligen vill jag inte lämna honom, jag är ju kär i honom och tycker väldigt mycket om mina bonusbarn.
Vad är du mest rädd för om du lämnar respektive om du stannar?
– Om jag lämnar är jag ju rädd för att inte längre få vara en del av den här familjen, och det finns ju heller ingen garanti att jag hittar någon annan man eller får egna barn. Om jag inte lämnar är jag rädd att jag aldrig får vara den viktigaste personen för någon, utan att alltid vara i utkanten av en familj. Det känns som att hur jag än väljer blir det fel.
Susanna är mitt i allt tacksam över att hon är kvinna. "Då har jag ju ändå möjligheten att skaffa barn på egen hand. Att vara bonuspappa i den här situationen måste vara ännu tuffare." Kvinnan på bilden har inget med artikeln att göra.
Att ge Susanna ett konkret råd går inte. Det säger Carin Olin, som är familjerådgivare på Uppsala kommuns Familjerådgivning. I sitt jobb möter hon ibland par där bara den ena vill ha barn.
– Det här är ett existentiellt dilemma, som ofta är svår för par att handskas med själva, säger hon.
Är det något råd Carin Olin kan ge Susanna är det att söka familjerådgivning. Då får både hon och Jack hjälp att sätta ord på sina tankar och känslor samt att bena ut vilka alternativ som ligger framför dem.
"Risken om man stannar är att man blir en bitter och ledsen kvinna som känner att man inte fått göra eller bli den man vill bli", säger Carin Olin, familjerådgivare vid Uppsala familjerådgivning.
Enligt Carin Olins erfarenhet är det vanligare att det är kvinnan som hemskt gärna vill ha barn. Det handlar om starka känslor – kanske egentligen drifter – som inte går att intellektuellt resonera bort, menar hon.
– Risken om man stannar är att man blir en bitter och ledsen kvinna som känner att man inte fått göra eller bli den man vill bli. Och det är också den risk som mannen tar när han säger nej.
Borde mannen säga ja?
– Det kan också bli fel. Man behöver undersöka orsakerna till varför han inte vill ha barn. Kanske har han till exempel haft en jättesvår uppväxt eller en sjukdom som han är rädd att föra vidare. Men jag har varit med om hur män i familjeterapi börjat fundera på om de kan gå med på barn när de inser att kvinnans barnlängtan är så stark att hon annars lämnar honom.
Vad är vanligast att par i den här situationen gör?
– Det går inte att säga. Att lämna någon man älskar är oerhört svårt. Men det händer att kvinnan väljer bort relationen. Att inte få av sin partner det man längtar mest efter kan ju också leda till en insikt att det inte är rätt person för mig.
"Vissa dagar tänker jag att jag klarar mig utan ett barn, andra dagar tar längtan över", säger Susanna.
Ibland tänker Susanna att det börjar bli dags att packa väskan för att kunna få ett barn, innan biologin sätter stopp. Helst genom att träffa en ny man, annars på egen hand.
– Vissa dagar tänker jag att jag klarar mig utan ett barn, andra dagar tar längtan över. På senare tid tänker jag allt oftare att jag måste gå.
Fotnot: Susanna och Jack heter egentligen något annat.