Bokbål hör inte hemma i Unesco

I slutet av 70-talet dominerades FN:s generalförsamling av kommuniststater och andra diktaturer. Generalsekreteraren hette Kurt Waldheim, en österrikisk politiker med dunkelt förflutet som nazistisk officer. Unesco antog när skurkväldet stod på topp ett dokument rörande en "ny informationsordning". Yttrande- och tryckfrihet åsidosattes, och ett sovjetinspirerat krav på "balans i informationsflödet" accepterades. 1984 valde USA att lämna Unesco, formellt i protest mot arbetsformerna.

Det är lätt att inbilla sig att FN de senaste trettio åren städat undan rövarfasonerna och utvecklats till det samarbetsorgan för fred som det en gång var tänkt att vara. Men ibland påminner protokollen fortfarande mest om något författat av Ian Flemmings kriminella superorganisation Spectre. Ett sådant exempel är konferensen mot rasism, rasdiskriminering och främlingsfientlighet i Durban 2001 - i efterhand känd som en makalös uppvisning i antisemitism.
I oktober väljer Unesco ny generalsekreterare, och den egyptiske kulturministern Farouk Hosni är förhandsfavorit. Farouk Hosni, som i 20 års tid utmärkt sig genom att förbjuda och censurera "judiska filmer". Som lovat att själv bränna alla böcker på hebreiska i biblioteket i Alexandria, om det mot förmodan skulle finnas några. Som avfärdat israelisk kultur som tjuvaktig, och som inte drar sig för att sprida myten om en judisk maktkonspiration. Under sommaren har Hosni jobbat intensivt för framstå som en rumsren kandidat, men inte lyckats borsta bort mer än ett dammkorn från diktaturens axelklaff.

I egenskap av ordförandeland i EU skulle Sverige kunna göra en tydlig markering i Unesco. Skurkstater som Libyen och Sudan innehar redan några av FN:s tyngsta poster, och det sista som behövs är en generalsekreterare för Unesco som hotar med bokbål. Vid Hosnis sida finns andra kandidater, som skulle sätta en helt annan prägel på Unescos arbete. En av dessa är Österrikes förre utrikesminister Benita Ferrero-Waldner. En annan är Noureini Tidjani-Serpos från Benin, som väntas dra afrikanska röster från Hosni.
USA och Storbritannien lämnade Unesco tillfälligt på 80-talet, och ingenting hindrar att Sverige skulle kunna göra detsamma om Hosni väljs och utvecklingen mot antisemitism och censur, bort från tolerans och yttrandefrihet, fortsätter.