Det är bohemiskt och elegant hemma hos pr-kvinnan Dominika. Men hon har bara varit vaken en timme när vi kliver in med kameror och anteckningsblock.
- Jag skulle egentligen upp klockan sju och städa, men det blev inte så, skrattar hon.
Men hon är en jäkel på att snabbstäda när det krävs. Dessutom är perfektionism aldrig målet. Färgstarka Dominika avfärdar minimalism och skinande miljöer som trista.
Bebisen Harry är världens gladaste bebis och för Dominika är det "business as usual". Som egenföretagare kan hon inte lägga ner verksamheten och sambon Yoav Bartal, som är pressekreterare hos jämställdhetsministern, kommer hem för att hämta Harry som ska till barnavårdscentralen och vaccineras. Lägenheten, som ligger en trappa upp i huset, är urtjusig. Tidstypiska inslag som stuckaturer, burspråk, kakelugn och inbyggda serveringsskåp är intakta.
- Förr i tiden fanns det inte hiss så det var dyrast att bo på första våningen. Därför var dessa bostäder de mest välgjorda, förklarar hon.
Dominika har inte inrett lägenheten helt själv. Marie-Louise Richards, som arbetar med Dominika på Mafioso Pr, är egentligen arkitekt med en faiblesse för burleska Dita von Teese-miljöer. Ett perfekt utgångsläge när hon stajlar hemma hos Dominika. Det händer framför allt inför pressbjudningar och representation. Det var på det sättet lila kom in i bostaden från början: Lavendel var temat på en vip-visning.
- Och nu är nästan allt lila. Jag gillar det. Men jag vill framför allt ha det avspänt och bekvämt, säger Dominika och lutar sig tillbaka i soffan bland alla lila kuddar.
Det är inte bara när det är pr-jippon som Dominika öppnar dörrarna till sitt hem. Lägenheten är möblerad för att ha folk på besök. Hon ordnar gärna fest mitt i veckan. Givna högtider innebär alldeles för mycket tvång och förväntningar för hennes smak. Två soffor står mittemot varandra i vardagsrummet och det finns många ställen för gästerna att sitta på. Som den livsnjutare hon är spenderar Dominika gärna timmar på att laga god mat till sina vänner och de sitter ofta uppe sent och spelar kort.
- Den här mattan innehåller flera liter rödvin, skrattar hon.
Dominika älskar sina äkta mattor. De är antika, handknutna, i silke och från Tibris helt enligt konstens alla regler. Mattorna ska inte vara nya. Helst ska de ha en historia, liksom mattan som hennes mors judiska familj tog med från Polen när de flydde till Sovjet 1939.
- En äkta matta är inte riktigt fin om den inte har varit med ett tag, om ingen har fimpat på den. Egentligen ska de till och med ha bromsspår, säger hon.
Dominika gillar dekadent men dyrt. Hon tipsar andra icke-pedanter om att bo i sekelskifteslägenhet. För där passar det bra med lite lagom röra.
- Det måste vara mysigt. Jag vaknar och somnar här. Det är jätteviktigt att jag trivs.