Bockar, stjärnor och en massa Staffan
Upplandsmuseets utställning med julseder från Sverige och Rumänien visar både utdöda och högst levande traditioner. Den mest uppländska är Staffansvisorna.
Foto: Jörgen Hagelqvist
Eva Rahmqvist heter konstnären som har gjort alla masker och dockor. Hon berättar att vår Staffan, ni vet han som red på fem fålar, härstammar från Herodes stalledräng Stefanus. Han stenades till döds och blev den förste martyren.
Tuula Autio, förste antikvarie på Upplandsmuseet, kan tillägga att Staffan vattnade fålarna på annandag juls morgon, då man red i kapp till källan. Man trodde nämligen att den som hann först till källan fick dricka magiskt vatten.
I det uppländska rummet står ett ruskigt följe utklädda till Staffan och hans gumma, bocken och Judas. Fram till slutet av 1800-talet var det vanligt att ungdomar, pigor och drängar drog från gård till gård på annandagen. Staffan höll i en stjärna och de samlade ihop brännvin, bröd och ljus till en fest. Seden att gå runt med en stjärna och sjunga Staffansvisor lever fortfarande kvar på sina ställen ute på landsbygden, men nu under mer städade förhållanden.
Utställningen Stjärnan, Staffan och Bocken visades förra året på Vallentuna bibliotek. Nu har dock två föremål lagts till: en julbock och en julstjärna i original från 1800-talet.
Tuula Autio drar på sig ett par bomullsvantar innan hon tar i rariteterna. Båda kommer ursprungligen från Sävasta by i Altuna socken norr om Enköping.
- Det finns inte mycket sparat. Man kastade och gjorde nytt, säger hon.
Nu uppmanar hon folk att rota fram gamla bockar och julstjärnor på sina vindar och komma in med dem till Upplandsmuseet. Det finns säkert en massa folkliga skatter sparade i vrårna.
Så jobbar vi med nyheter