Bo på lantgård

Jag parkerar bilen utanför huset Bror August och slår av motorn. Rattlåset åker på av gammal vana, helt i onödan förstås. Fyraårige sonen Niklas hoppar lättad ut ur den stekheta bilen, trots att vi bara har kört en dryg mil norr om Uppsala. Härifrån syns Domkyrkans torn och Slottet.
På grusvägen kommer Sofia Hedenskog gående utan brådska, med en korg på armen och sina två små söner runtomkring sig. Hon låser upp och visar runt i det stora huset. Alla rummen är olika och uppkallade efter släktingar: August och Ida därnere, Vilhelm och Margareta däruppe.
Niklas och jag installerar oss i Margaretarummet, med smala sängar, skira spetsgardiner och blå rullgardin.
Huset är en blandning av gammalt och nytt. Det känns hemtrevligt och mysigt.

Hyllorna i kylskåpet i köket är markerade med rumsnamnen, så jag stuvar in vår mat på Margaretahyllan. Öl, chips och glass finns att ta om man lägger en tia i en burk.
När de medhavda fiskpinnarna är stekta bär jag ut maten på en stor bricka. Vilken outsäglig lyx för stadsbor med sydost-balkong att få äta middag i en trädgård med syrenbuskar och kvällssol.
- Jättemysigt, konstaterar Niklas.
Lycklig.
- Jag ska kissa ute. Man får det på lantgård, säger han efter maten.
När det är avklarat går vi i riktning mot ljudet av fårbräk. Trots att tackorna och deras halvstora lamm har massor att äta i sin hage låter de sig gladeligen matas med maskrosblad, klöver och gräs genom staketet.
- Varsågod, säger Niklas artigt.
Fårens andedräkt känns varm och fuktig mot handen.
Men hönsgården gapar tom. Minken bet ihjäl varenda höna och anka i vintras.
På gårdsplanen står en bensinpump från anno dazumal. Gräsmattan har frisbee- och fotbollsmål. Mellan två fruktträd fladdrar en hängmatta i kvällsbrisen. De utlovade korna hittar vi inte, men beslutar att fortsätta leta efter dem dagen därpå. Nu ska det ätas chips och bastas.

På morgonen sitter tre män i det rymliga frukostrummet. De är bönder från Skåne som anlände halv tre på natten och ska besöka Sveriges lantbruksuniversitet för att sedan åka direkt hem igen. Snacka om blixtvisit. Hit kommer alla möjliga människor av nästan lika många anledningar. Svensexor som utnyttjar relaxavdelningen och badtunnan. Familjer som gör julbaket i det stora bondköket. Veckopendlande byggnadsarbetare. Föräldrar till utländska studenter. Turister på resa genom Sverige.
- Alla i behov av billigare och personligare boende, sammanfattar Sofia Hedenskog.
I åtta år har hon och hennes mamma Gerd Hedenskog drivit Rum & Frukost här. I organisationen Bo på lantgårds beskrivning av Kroksta gård står det bland annat "påtaglig tystnad". Det håller jag inte riktigt med om. Snarare är det avsaknad av oljud. Det är ungefär som att titta på en stjärnklar himmel ute på landet där det inte finns en massa lampor som stör. Man ser så många fler stjärnor då. Ljuden från surrande getingar, många olika fåglar samtidigt och björklöven som ruskas om av vinden, går som destillerade rakt in i öronen. Här finns inte tystnad, men ljud som får mig att må bra.

Bo på lantgård

Vid vägs ände, där Uppsalaslätten breder ut sig och Jumkilsån rinner, ligger Kroksta gård. Det är en av 13 Bo på lantgård-ställen i Uppland. Hit strömmar gäster av alla de slag för att sova och äta frukost. En del stannar i dagar, andra bara några timmar.