Livet i den lilla amerikanska småstadshålan Forks går vidare. Vampyrklanen Cullen gör sitt bästa för att flyta in bland tonåringarna i high scool. Vampyren Edward, spelad av Robert Pattinson, och den unga kvinnan Bella, spelad av Kristen Stewart, utforskar sina känslor för varandra. Bella försöker också förstå vad hon känner för sin gamla kompis Jacob, som görs av Taylor Lautner och han i sin tur försöker hantera den framväxande varulven i sig.
Skolexamen närmar sig och då ska Bella fatta sitt beslut om att bli en del av Edwards värld eller inte. Ett framväxande gäng av ”nyfödda” vampyrer i det närbelägna Seattle är ettriga som retade bålgetingar, massmördar vilt och verkar ha Bella som slutligt mål. Vampyrer och varulvar i Forks tvingas lägga gängbråken mellan sig åt sidan för att tackla detta nya hot.
Uppriktigt sagt har jag tidigare inte förstått vad som varit så engagerande i Twilight-filmerna. Förutom den kittlande leken med en gryende sexualitet förstås hos den unga, tuffa Bella och de erotiska undertexter som hennes förhållande till Edward har. De två första filmerna har jag uppfattat som en räcka kyssar varvat med tunna repliker och kutryggiga blodsugare med stelnade poser i månljus.
Men Twilight-världen blir mer intressant när vampyrer och varulvar visar sig ha varit med om saker som format dem. Denna tredje film är den klart bästa av dem och den har en ny, tredje regissör, David Slade. Han har en bakgrund som musikvideoregissör, men också den starka och grymma thrillern Hard candy (2006) på meritlistan. Hans bildval är suggestiva, berättelsen har ett fängslande driv.
Ändå är det viss Twilight-logik som stör. Som sättet att ”döda” vampyrerna till exempel (de är ju redan osaliga döda). Det skiljer sig åtskilligt från hanteringen av odöda i klassisk vampyrmytologi. Noteras kan också att vampyrerna säger sig sakna själ, men beter sig som att de har medkänsla, åtminstone klanen Cullen. Bellas vampyrvänner månar om att hon ska inse att hon fortfarande har ett val.
De tämligen kyska kysscenerna tycks bestå men förhållandet mellan Bella, Edward och Jacob får än mer existentiella bottnar. Eclipse är definitivt sevärd om man är det minsta intresserad av drömmar, dunkla drifter och inre gåtfulla sammanhang med en sorts febrig skönhet som inramning.