Sven-Ludvig Lorenz lämnade Akademiska sjukhuset på grund av den pressade arbetsmiljön.
– Man får prioritera bort sig själv. Till slut blir stressnivån så hög att man inte ens blir kissnödig. I slutet av ett sådant arbetspass kan jag komma på att jag varken druckit eller kissat under dagen.
Det säger Sven-Ludvig Lorenz om arbetet på Akademiska sjukhuset. Han är en av de 309 sjuksköterskor som sade upp sig i fjol. UNT har pratat med 59 av dem.
Sven-Ludvig Lorenz jobbade tidigare på lungavdelningen på Akademiska sjukhuset. Nu har han sin arbetsplats på S:t Johannis-kliniken, en privat klinik i centrala Uppsala som utför operationer bland annat på uppdrag av Region Uppsala. Han berättar om en ohållbar arbetsmiljö som gjorde att han lämnade sin gamla arbetsplats.
– Det var för dåligt med personal och för mycket patienter. Att jobba ett sådant pass kan vara kul. Man känner sig stolt när man går hem. Men när alla pass är så blir det ohållbart. Jag hade ingen energi kvar när jag kom hem och allt kretsar runt jobbet, säger han.
För många patienter och för lite personal är ett återkommande skäl till att många sjuksköterskor slutar på Akademiska sjukhuset.
I sitt nuvarande jobb har han ett bättre schema, men också ett mindre betungande arbete, där patienterna är mycket mindre vårdkrävande än de han mötte på Akademiska sjukhuset. Många av de patienter som kommer till kliniken är de som från början är mindre sjuka och hamnat längre ned i regionernas prioritering och därför fått vänta länge på sin planerade operation.
– Det är svårt att förstå hur stor skillnad det kan vara. En patient kan vara mer tidskrävande att sköta än åtta patienter, beroende på hur sjuka de är.
Det största tappet bland dem som slutat sker till bemanningsföretagen. Av de 59 sjuksköterskor som vi pratat med är det 12 stycken, eller drygt var femte, som gått till bemanningsbranschen. Många reagerar på att de bemanningsanställdas villkor är så mycket bättre ute på avdelningarna. De fast anställda tvingas ta obekväma arbetspass under storhelger och nätter samtidigt som de har större ansvar och lägre lön.
– På vårdavdelningarna är det den ordinarie personalen som får ta grispassen efter att bemanningsköterskorna tagit de passen de vill ha. Det är bättre att man använder de dyra sköterskorna på pass som är svåra att bemanna och att man satsar på den egna personalen, säger en sjuksköterska som vill vara anonym.
Att säga upp sig och gå till bemanningsföretag blir för många det enda sättet att protestera.
Susanna Backman, sjuksköterska vid Akademiska sjukhuset, valde att gå över till bemanningsbranschen. "I dag är det roligt att gå till jobbet", säger hon.
Susanna Backman är en av dem. För ett år sedan slutade hon sin fasta anställning på den geriatriska akutvårdsavdelningen. Efter en tid hos kommunen är hon nu tillbaka på Akademiska sjukhuset, men inhyrd från ett bemanningsföretag.
– Det var lite av en protest mot de arbetsförhållanden vi har i dag. De säger att de vill dra ner på bemanningspersonalen och att de fast anställda ska stå för kontinuitet och bidra till utvecklingen på arbetsplatsen. Men man får inget för det. De vill ha en massa saker från oss men ger inget tillbaka, säger hon.
Susanna Backman berättar att hon nu har både friare arbetstider och bättre betalt, trots att hon gått ner i arbetstid. Hon har mer energi kvar när hon kommer hem från jobbet. Som fast anställd hade hon dessutom ett större ansvar, vilket ofta krävde att hon jobbade över för att hinna med.
– I dag är det roligt att vara på jobbet. Det känns som att min arbetsinsats värderas i och med den högre lönen och större friheten. Arbetsglädjen och energin gör också att jag känner att jag gör ett bättre jobb i dag än som fast anställd, säger Susanna Backman.
Akademiska sjukhuset har i många år brottats med problem att behålla sina sjuksköterskor. De senaste åren har sjuksköterskeflykten eskalerat.
Men det är inte bara de som går till bemanningsföretag som lyckats höja sina löner. Många som fått erbjudande om annat jobb med högre lön har fått blankt nej när de erbjudit sig att stanna kvar om de får samma lön som de blivit erbjudna på annat håll.
Många berättar också hur de tycker att de fått dåligt stöd från ledningen på sjukhuset.
– Min närmaste chef på avdelningen var jättebra och stöttande. Men högre upp fick man höra att vården inte var så tung som den var och att vi inte skulle överdriva när vi kom med förslag på sådant som behövde utvecklas, säger en sjuksköterska.
Sven-Ludvig Lorenz säger att lösningen är lika enkel som svår: Det behövs mer personal.
– För mig hade det räckt med att det varit full bemanning för att jag skulle ha stannat på sjukhuset. Det är en fantastisk arbetsplats, arbetet är både roligt och utvecklande. Jag hoppas att de kan lösa problemen, säger han.