I Uppsala gick partiet kraftigt framåt och i Stockholm tog det åter plats i fullmäktige efter två mandatperioders frånvaro. Segerrusiga centerpartister satte ribban högt för valet 2010: partiet skulle bli dubbelt så stort.
Sedan gick luften ur partiet. Vissa skyller på vargfrågan, en del på näringspolitiken, åter andra på att partiet varit för anonymt i regeringsställning. Detta har som bäst påverkat på marginalen. Snarare är det så att den liberala omorienteringen på toppnivå aldrig riktigt gifts ihop med partiets traditionella struktur och medlemskår. Det har gett otydligt och närmast villrådigt intryck. Trogna väljare har inte längre känt igen sig i sitt eget parti, samtidigt som man inte förmått locka nya liberala väljare - valresultatet 2010 blev därefter.
I dag tjuvstartar födelsedagsfirandet med lanseringen av jubileumsboken 100 år av handlingskraft, med ett efterföljande seminarium. Visst är det naturligt att blicka tillbaka när man fyller jämnt, men Centern behöver blicka framåt. I skriften Med frihet följer ära från i våras bidrog tio personer med mer eller mindre starka band till partiet med texter om hur ett liberalt, centerpartistiskt värderingsskifte borde se ut.
Flera av författarna har det gemensamt att de söker sig bakåt i tiden för att kunna blicka framåt. Genom att koppla samman sin liberalism med Centerns politiska rötter lyckas de med något som det egna partiet inte klarar av: de gör den nya politiken greppbar för gamla väljare. Politiken måste i högre grad förankras i idéer om självbestämmande, lokalt självstyre och blomstrande småföretagande.
Det finns säkert meningsmotståndare som hoppas att den opinionsmässiga nedgången fortsätter, men att det också skulle bli så är långt ifrån självklart. På sätt och vis har Centern avgörandet helt i egna händer. Det kan mycket väl finnas en framtid för ett liberalt Centerparti.
Men om inte partiet samtidigt kommer ihåg sina rötter, blir det nog inte ett lika festligt firande nästan gång man fyller jämnt.