Mahir Silajdzic började styrketräna för fem år sedan för att han tyckte att han var för spinkig. Han är 190 centimeter lång och vägde då 68 kilo. Nu är han ganska nöjd med hur han ser ut, förutom att han tycker att han har lite för mycket fett på magen.
– Det känns som om alla har komplex, säger han.
Han och tre kursare sitter runt ett bord i Blåsenhus och förbereder sig inför ett seminarium om avtalsrätt. De går andra terminen på juristprogrammet. Mahir Silajdzic och Emelie Palm är 19 år, Isabelle Saers är 20 år och Odd Skjaevesland 25 år.
Isabelle Saers hade mer komplex när hon var 14.
– Nu känner jag mig rätt nöjd. Jag har blivit bättre på att se helheten och är inte lika självkritisk längre. Jag har mer självförtroende, säger hon.
Odd Skjaevesland höll på med styrketräning tidigare. Som styrketränare tycker man alltid att något kan bli bättre, hävdar han.
– Man tycker att man är för tjock, för tunn, för svag...
Sedan han lade av med styrketräning och började klättra i stället fokuserar han mindre på kroppen.
Emelie Palm försöker undvika att jämföra sig med andra, men Mahir Silajdzic tycker att det inte går att undvika. Isabelle Saers har förstått med åren att vi har olika kroppstyper och att vissa inte kan få samma kropp som någon annan. Man blir mer accepterande mot folks olikheter med tiden, instämmer Odd Skjaevesland. Isabelle Saers har dessutom insett att reklambilderna som många jämför sig med är redigerade och att de människorna inte ser ut så på riktigt.
Vad tror ni att andra tänker om hur ni ser ut?
– Jag tror att folk är självupptagna och fokuserar på sina egna brister, svarar Odd Skjaevesland.
– Och om de finner fel hos andra beror det på osäkerhet, tror Isabelle Saers.
Alla fyra är överens om hur idealet ser ut just nu: vältränad.
– Det har exploderat de senaste fyra fem åren, säger Mahir Silajdzic.
– Ja, det har blivit jättestort. Förut skulle man vara jättesmal, säger Emelie Palm.
Men Odd Skjaevesland tycker sig märka en skiftning.
– Ta till exempel Dressmanreklamen. Den har modeller med olika kroppsformer. Det känns som om det går mot en större acceptans, säger han.
Studenterna tror att klädmodeller och sociala medier till stor del styr hur man "ska" se ut.
– På sociala medier är det mycket bilder före och efter träning och en massa träningskonton med övningar. Och folk lägger ut bilder på förebilder som de vill uppnå med sin träning, berättar Emelie Palm.
De tror att sociala medier gör oss mer ytliga. På instagram eller snapchat går man inte på djupet.
– I ytliga kontakter blir det självklart mer fokus på yta, säger Odd Skjaevesland.
När de var yngre var de mer kritiska till sitt yttre. För Mahir Silajdzic började det redan i sexan med att han tyckte att han var för smal. Emelie Palm blev självmedveten först i gymnasiet medan det för Isabelle Saers började på högstadiet. Odd Skjaevesland tyckte att han var för knubbig redan i tioårsåldern.
Negativ kroppsuppfattning är vanligare bland kvinnor och yngre personer, men männen börjar komma ikapp. De tycker ofta att de har för lite muskler eller är för små eller för korta. Det berättar Ata Ghaderi, professor i klinisk psykologi på Karolinska institutet och medförfattare till boken Lev med din kropp: om acceptans och självkänsla.
Det här går också ner i åldrarna.
– Det är väldigt tråkigt. Medvetenheten ökar hos mindre barn där den inte borde finnas. Redan i 5–6-årsåldern är de oroliga för hur de ser ut, säger Ata Ghaderi.
Hur bemöter man det som vuxen?
– Det viktigaste är att ta tankarna på allvar. Vad är idealet? Varför? Hur realistiskt är det? Hur många tolvåringar har magrutor? Prata om det. Normalisera skillnader. Alla är olika, det är det man ska förhärliga, svarar Ata Ghaderi.
Vad människor är missnöjda med varierar mycket, men det är vanligt att klaga över figuren eller enskilda kroppsdelar som låren, rumpan eller vaderna. En negativ kroppsuppfattning brukar visa sig i att man ofta pratar negativt om sig själv och fokuserar på det man inte gillar med sitt yttre. Det är också vanligt att vi är mer kritiska mot oss själva än mot andra. För att bryta det här krävs det att man ändrar sitt förhållningssätt totalt.
Ibland bygger värderingarna på missuppfattningar. Många kvinnor tror till exempel att män uppskattar smala kvinnokroppar mer än de i själva verket gör.
Negativ kroppsuppfattning ökar i vår tid och det tror Ata Ghaderi beror delvis på digitaliseringen. Sociala medier har förändrat vårt sätt att kommunicera, det ger kortvariga möten och allt sker snabbt.
– Vissa fundamentala värden håller på att förändras, som djupet i vänskapsrelationer, att ställa upp och finnas tillgänglig. Vi har inte tid, vi umgås mer halvanonymt, halvt publikt. Antalet vänner verkar bli viktigare än kvaliteten. Lyckligtvis gäller inte detta generellt, men det finns oroande tendenser, säger han.
Vi riskerar alltså att bli mer ytliga och då blir kropp och utseende mer centralt. Sedan spär medierna på kroppsfixeringen med bilder på svåruppnåeliga ideal.
– Kraven ökar. Nu ska man inte bara se bra ut, utan även vara aktiv, medveten och vältränad. För 20 år sedan var dessa konstiga ideal inte lika tillgängliga. I dag måste ungdomar anstränga sig för att undvika dem, säger Ata Ghaderi.
Just nu studerar två psykologstudenter vid Uppsala universitet om mindfulnessträning kan motverka negativ kroppsuppfattning (se artikel intill). Det låter sannolikt att den kan det, men det beror på träningens omfattning och kvalitet, säger Ata Ghaderi.
– Kärnan i närvaro är att betrakta saker som de är och sluta att automatiskt jämföra och värdera. Potentiellt kan det påverka kroppsuppfattningen.
Utöver närvaro verkar det behövas något som Ata Ghaderi kallar självmedkänsla.
– Man behöver jobba med sin bild av sig själv och vara mer accepterande, tillåtande och förstående mot sig själv.
Hur får man ökad självmedkänsla då?
– Man tränar på det i vardagen genom att ändra sitt sätt att prata med och om sig själv, svarar Ata Ghaderi.
Negativ kroppsuppfattning är något att ta på största allvar. Det kan resultera i ätstörningar eller att man isolerar sig och undviker att leva som man har potential att göra. Det leder till sämre livskvalitet och sänkt livsglädje.