Det är den första september och Heléne Lagerquists allra första dag utanför arbetslivet sedan 1982. Hon är 61 år och har inte gått i pension, men vet inte riktigt vad hon ska göra härnäst.
Hon ler lite lurigt.
– Mest känns det spännande. Du måste våga något för att hamna på ny mark. Som rektor har jag jobbat jättemycket och varit tillgänglig dygnet runt. Men livet är inte hur långt som helst och nu vill jag dra fram andra sidor hos mig själv, säger hon och häller upp kaffe.
Förmiddagssolen flödar in genom vardagsrumsfönstren i hennes och sambons vita villa bara ett stenkast från Stadsskogen. Heléne Lagerquist har dukat fram tunna kex i oregelbundna former samt en glasburk innehållandes någon slags gul kompott. Hon ser min lite undrande min.
– Det är en jättegod majsröra som skolans fantastiska kök gör. Och de här kexen... åååh ... jag brukade tigga till mig sådana och kökspersonalen hade gjort en stor laddning som jag fick när jag slutade.
Kexen och majsröran i all ära – ja, de är verkligen goda – men mest beryktad är gymnasieskolan Katedralskolan för sina gamla anor. Skolan grundades redan på 1200-talet och är därmed inte bara Uppsalas klart äldsta skola utan en av de äldsta i hela Sverige. I början av 1500-talet ska självaste Gustav Vasa varit elev.
– Fast han var visst inte den duktigaste eleven precis, konstaterar Heléne Lagerquist åsyftandes de historiska dokument som vittnar om en trotsande tonåring som bland annat stack en kniv genom en bok efter ett bråk med en lärare.
– Däremot har vi haft tre nobelpristagare: Dag Hammarskjöld, Kai Siegbahn och Svante Arrhenius. Sånt berättar vi varje år för de nya eleverna, vi kallar det kattekunskap. Att skolan har en lång historia märks genom alla gamla traditioner och gamla elevföreningar. Och att byggnaden är så klassisk gör också att historiens vingslag liksom faller över en.
Efter århundraden av manliga rektorer blev Heléne Lagerquist 2008 den första kvinnan på posten. När hon började hade Katedralskolan – eller Katte som de flesta säger – 700 elever. I dag är antalet elever 1400 och en rad nya lärare har anställts. Det krävs höga betyg för att komma in.
– Skolan har nog alltid varit populär, och i dag är vi den gymnasieskola i stan som har flest ansökningar. Men nu tycker jag att vi nått gränsen: en skola ska inte vara för stor, utan också familjär och trivsam.
Tanken att sluta som rektor slog rot kring årsskiftet. Heléne Lagerquist började känna att hon uppfyllt sitt uppdrag och genomfört de förändringar hon velat.
– Jag tycker att det är väldigt annorlunda på Katte nu än när jag kom. Jag har lett skolan i en mer modern riktning och bland annat infört ett system för kollegialt lärande som gör att lärarna samarbetar på ett helt annat sätt. Eftersom samhället är föränderligt måste skolan också förändras.
Vi börjar prata om all kritik som riktats mot den svenska skolan de senaste åren: Att elever inte lär sig läsa och skriva ordentligt. Att kursplanerna är obegripliga och betygsystemen orättvisa. Att det är för slappt och för stökigt.
Heléne funderar lite medan hon snurrar på guldkedjan som hänger runt halsen. Hon ser inga problem med ordning eller färdigheter på Katte, men konstaterar sedan snabbt att Katte inte är särskilt representativ utan att skillnaden mellan olika skolor växer.
– Jag var lärare i ett par Stockholmsförorter på 80-talet och kunde få ordning och reda också i riktigt stökiga klassrum. Jag trivdes där eftersom jag kände att jag hade en uppgift. Men jag såg redan då att det behövdes mer insatser för vissa grupper.
Däremot, säger hon, kan skolan inte ta hand om alla samhällets bekymmer vilket många verkar hoppas på.
– Vårt främsta uppdrag är att förbereda elever för vidare studier eller arbete. Det ställs ganska höga krav i dag på vad elever ska kunna, och de som lyckas gör det väldigt bra.
Heléne Lagerquist ser att många elever, i synnerhet tjejer, också ställer orimliga krav på sig själva. Inte bara vad gäller betygen, utan i alla delar av livet.
– De ska vara snygga, vältränade, ha många kompisar, en bra pojk-/eller flickvän ... det är tuffare på alla håll och kanter och jag tror det beror på sociala medier. Jag var själv en duktig flicka, men hade inte den ångest jag ser att en del unga har i dag.
För Heléne Lagerquist stod yrkesvalet mellan jurist och lärare. Efter att ha hoppat in som timvikarie på skolor i hemstaden Södertälje och upptäckt att hon trivdes i lärarrollen sökte hon in till lärarutbildningen i Uppsala.
Hon skrattar när hon minns hur hon som 19-åring fick ett korridorsrum på Kantorn.
– Det var väl inte precis den bild jag hade haft. Jag skulle ju ha en liten etta på typ Östra Ågatan där jag skulle dricka te, lite kulturellt sådär.
Men den något diffusa drömmen slog in tio år senare när hon flyttade till en trea utan hiss på Östra Ågatan. Under åren där fick hon tre döttrar. Heléne berättar att medan hon haft tydliga regler i sina klassrum har hon haft få regler hemma. Ingen särskild godisdag, inga scheman över diskmaskinsurplockning och inga tider för när döttrarna skulle vara hemma om kvällarna.
– Mitt mål var att de skulle bli självständiga och ha ett eget gott omdöme. Det viktiga är inte exakt när barnen kommer hem, utan att de gör det och mår bra. Gå inte hem själv utan med en kompis. Ät godis på tisdag om du blir bjuden, men inte så mycket. Men det är klart, det beror ju på vilka barn man har. Vissa barn mår bra av tydliga regler.
Nu är alla barnen över 30 och själv vill Heléne inte riktigt tänka på sin ålder. Hon berättar att hon haft åldersnoja i en massa år.
– Jag tycker ju att det är så roligt att leva. Det är väl mycket därför som jag nu vill göra något annat än att vara rektor. Vi människor har lust till en massa saker, men gör inget av dem för att vi tappar bort dem. Vi tror att vi har oändligt med tid eller så vågar vi inte försöka.
Har du tappat bort något du har lust till?
– Ja, kanske. Jag vill ha ännu mer tid för samtal med mina nära. Jag har jobbat så mycket och tror att jag kommer att uppskatta att inte behöva leverera dagen därpå, utan kan låta det goda samtalet få ta plats. Att ha tid att mötas på riktigt. Sedan vill jag också läsa mer böcker, gå mer på teater och lära mig franska.
Hon lutar sig tillbaka i stolen och skrattar.
– Visst låter det härligt?
Heléne Lagerquist vill inte pensioneras – "absolut inte" – utan har några idéer som hon inte vill avslöja, mer än att det handlar om skolan och ledarskap. Men kommande jobb får inte ta alltför mycket tid. Och hon tar helst inget nu på studs. Heléne pekar ut genom altandörrarna, mot träden därute som börjar skifta svagt i gult.
– September kan ju vara en underbar månad. Och att få vara ledig när ingen annan är det är så skönt kravlöst.
En sak står dock uppskrivet i kalendern: i oktober ska Heléne Lagerquist få sitt porträtt målat i olja. Det ska sedan sättas in i guldram och hängas i korridoren utanför rektorsexpeditionen, sist i den långa raden av rektorer som styrt Katedralskolan.