Klarblå himmel och vajande sädesfält. En fasan springer genom kornåkern. Bin surrar i trädens gröna lövverk. Sommaren är en bra tid att utforska öns strövstigar, månghundraåriga ekar, örtagård och spår från 1800-talets fornlämningsvurm.
Håkan Tegnestål, guide för byggnadsminnen på ön, berättar om Biskops-Arnös historik.
– Vad som förenar öns långa historia är viljan att ha en plats att ta emot gäster på. På 1300-talet uppförde kyrkan en borg bestående av kapell, representationslokal och bostad. Syftet var en internationell gästmottagningsplats för biskopar.
Under 1500-talet var Gustav Vasa och hans regering här vilket många brev daterade på Arnö, vittnar om.
– Mälardalen med sitt rika jordbruk låg bra till för att sörja matbehovet för kungen och hans hov. När matförråden tog slut reste sällskapet vidare till nästa slott eller borg.
En annan person som lämnat avtryck är Hans Henrik von Essen som arrenderade ön 1857-1871.
– I en tid av naturromantisk anda lät han bygga en Engelsk park med en askallé. En del av tidens idé var att kunna visa sina gäster en romantiserad bild av forntiden. En Engelsk park skulle kännas som vildmark och präglas av mångtusenårig användning som ödelagts. Kruxet var bara att det inte fanns på ön. Von Essen lät därför tillsätta en rad fornlämningar själv.
Det är lätt att tänka sig vilken fantastisk plats den numera övervuxna parken en gång varit. Att dundra fram på en galopperande häst på vägen kantad av ädellövsträd måste varit en dröm. Håkan avviker vant från stigen och visar några av Von Essens lämningar. En skeppssättning, domarring, treudd och grotta. En rund stensättning av stora huggna stenblock är extra intressant.
– Vad Von Essen ville att denna "fornlämning" skulle föreställa är oklart. Vi har teorier om eremitbostad, björngrop eller stenåldersgrav. Att ha en eremit på premisserna för att visa gäster på besök ingick i tidsandan, så det är den troligaste och mest komiska förklaringen. Vad gjorde den stackars eremiten när Von Essen inte hade besök, kan man undra.
På 1950-talet byggde föreningen Norden folkhögskola på ön.
– Intressant nog är det här cirkeln sluts. Deras idé var densamma som ärkebiskoparnas en gång var på 1200-talet, att skapa en lugn plats för att ta emot gäster.