Den långa traditionen att under stilla veckan ge klockorna en dovare klang lever kvar i många av landets kyrkor. I Domkyrkan har dock dymlandet, som det kallas, utvecklats genom åren.
– Tidigare använde man en riktig dymmel, en kläpp gjord av trä till kyrkklockorna inför dymmelonsdagen. Senare blev det vanligt att man i stället lindade in kläppen i halm eller juteväv. I dag väljer vi att helt enkelt inte öppna luckorna från tornet för att få en dovare klang från klockorna.
Det berättar Adam Lewerin som är kyrkvaktmästare i Domkyrkan. Han rör sig hemtamt i kyrkans övre regioner när han genom prång och trappor visar vägen upp i tornet.
– Det här är "Storan", Sveriges största klocka, säger han och pekar på en av de fem stora klockorna i rummet.
Det är här som klockornas klang har ändrats till dymmelonsdagen under hundratals år, för att påminna om den stundande långfredagen. Sedan många år dämpas dock ljudet i stället genom att hålla luckorna stängda.
– Det har förts diskussioner om att återanvända jutesäckar, men det viktigaste är att det låter dovt, säger Adam Lewerin.
Märker man av skillnaden?
– Den som är van att höra klockorna märker skillnaden. Det blir en mycket mer stum klang när luckorna är stängda.
Klockorna i Domkyrkan är dymlade från onsdagen fram till påskmässan sent på påskaftons kväll.