Morgan Lindström gillar att fälla träd och driver en firma som sysslar med det vid sidan om sitt sjuksköterskejobb.
Rosendalsbon Morgan Lindström går ofta i skogen mellan Rosendal och Dag Hammarskjölds väg med sin jaktlabrador Indy.
– Jag passerade där en kväll och hörde braket när toppen knäcktes. Dagen efter gick jag tillbaka för att kolla vad som hänt. Då var Erik där och vi började prata, berättar Morgan Lindström.
De hade aldrig träffats förut (och är inte släkt, trots att de bär samma efternamn).
Det visade sig att bisamhället fanns inuti den nedfallna, ihåliga grenen och var svårt att komma åt. Bientusiasten Erik Lindström suckade över att han inte hade tillgång till en motorsåg för att kunna öppna upp grenen.
– Hur många behöver du? Jag har åtta stycken, svarade Morgan Lindström.
Han driver nämligen en trädfällarfirma vid sidan av sitt arbete som anestesisköterska. Eftersom han hade nära hem var det bara att gå och hämta en lämplig motorsåg.
– Jag sågade upp ett lock på grenen så att bina kunde tas ut, berättar han.
– Morgan visade sig vara en fantastisk kontakt – jag kommer att ringa direkt om jag har behov av mer motorsågning, ler Erik Lindström.
Sam Lindström håller upp en bit vaxkaka.
Med hjälp av en rökpust och lite handpåläggning lyckade Erik och Sam Lindström få ner bina på en pappskiva och motade dem varsamt mot en bikupa som de tagit med.
– Först lyfte vi över vaxkakor till kupan. Jag var lite osäker på om drottningen kommit med men efter ett tag förstod jag att hon fanns därinne. Några bin ställde sig nämligen och fläktade vid mynningen. Det gör att drottningens feromoner sprids lättare och resterande bin vet vart de ska ta vägen.
– Det såg lustigt ut när bina gick på parad in i kupan, säger Morgan. Det påminde om den där filmscenen från Tomtens verkstad när leksakerna går in i säcken.
Några bin som blev kvar fick Erik varsamt skopa ner på pappskivan.
– Det var snälla bin av sorten Buckfast som är vanligast här i trakten. Antagligen har de svärmat från en kupa för ganska länge sen, man såg på färgen på vaxkakorna att de funnits ett bra tag i trädet.
Nu finns hela bisamhället i tryggt förvar i en park i centrala Uppsala.
– Jag pysslar om dem lite extra. Drivfodrar dem i en vecka och så har jag stärkt upp samhället med yngel från en annan kupa. Jag får se hur de mår om ett tag. Kanske behöver jag slå ihop dem med ett annat samhälle för att de ska klara vintern. Hade de blivit kvar på marken hade de definitivt inte överlevt.
Hela toppen av tallen rasade ner och med den hela bisamhället.