Biobanker accepteras av de flesta

- Vid lagens tillkomst uttryckte flera forskare oro för att avhoppen skulle bli så många att det kunde äventyra den medicinska och biologiska forskningens kvalitet. Vår studie visar att dessa farhågor hittills varit ogrundade, säger läkaren och doktoranden Linus Johnsson vid Centrum för forsknings- och bioetik vid Uppsala universitet.

Enligt lagen från 2003 får biologiska prover inte lagras i biobanker utan att patienterna informerats och givit sitt samtycke till detta. Proverna kodas sedan så att bara behöriga kan se vem de kommer ifrån.
Om patienten inte vill att ett prov sparas och fyller i en speciell nej-talong måste däremot provet förstöras eller avidentifieras efter analys.
På talongen kan patienten även ange om han eller hon trots allt vill att provet sparas för vård och behandling, men inte går med på att det används för till exempel forskning eller utbildning inom vården.

Den nya studien har granskat i vilken mån som patienter efter tillkomsten av biobankslagen 2003 utnyttjat sin rätt att säga nej till att biologiska prover lagras. Den bygger på uppgifter från 20 landsting om 2,9 miljoner biologiska prover som togs inom rutinsjukvården under 2005 och 2006.
Bara i 1384 fall - eller ett av cirka 2000 fall - sa patienter aktivt totalt nej till att deras blod-, vävnads- eller urinprov fick sparas i någon biobank. I ytterligare 458 fall angav patienter att provet visserligen fick sparas, men inte användas för vissa ändamål, till exempel forskning.
- Det innebär att andelen svenskar som aktivt tar ställning mot att biologiska prover lagras eller vill begränsa användningen av dem inte ens kommer upp i promillenivå. Ett så litet bortfall saknar betydelse när proverna används inom forskningen, säger Linus Johnsson.

Ett ja till att ett prov får sparas i en biobank behöver dock inte gälla för evigt. Om en patient ändrar åsikt kan han eller hon när som helst kräva att biobanken rensar bort ett tidigare sparat prov.
- Den möjligheten utnyttjas dock nästan aldrig. Under de båda åren vi granskade var det 124 patienter som drog tillbaka ett tidigare lämnat medgivande till att provet fick sparas, säger Linus Johnsson.
I flera tidigare gjorda enkätundersökningar bland slumpmässigt utvalda svenska kvinnor och män har en stor majoritet sagt sig vara positiv till att biologiska prover från dem lagras i biobanker och används inom forskningen.
- Man kan säga att vår studie visar att denna positiva inställning i minst lika hög grad återspeglas i deras handlande när de i praktiken står inför beslutet om ett biologiskt prov de som patienter lämnat ska sparas i en biobank eller inte, säger Linus Johnsson.

Men kan inte i stället förklaringen till att så få patienter säger nej till att deras prover lagras helt enkelt vara den att de - tvärtemot lagens krav på information - helt enkelt inte känner till att de har rätt att göra detta...
- Jovisst är det troligt att patienter i många fall inte blir ordentligt informerade av sin läkare. Men även om bara var tionde patient skulle ha fått ordentlig information innebär våra siffror ändå att färre än en procent inte samtycker till att biologiska prover lagras i biobanker. Inte ens andelen föräldrar som vägrar att vaccinera sina barn är så låg, säger Linus Johnsson.

En viktig slutsats av undersökningen är alltså att det finns ett mycket starkt stöd för att biologiska prover lagras i biobanker, både för att kunna användas för patientens framtida vård och behandling och för forskning.
- Mot den bakgrunden kan man fråga sig om den ganska omständliga och dyra byråkrati som byggts upp för att i varje enskilt fall begära patientens samtycke är vettig. Samordnare av biobanker och laboratorier lägger ner mycket tid på att jaga nej-talonger som inte skickats in och märka upp prover i de fall man inte vet vad patienten vill, säger Linus Johnsson.
Någon beräkning av vad detta kostar har dock inte gjorts.

En alternativ modell kunde enligt Linus Johnsson vara att till exempel genom informationskampanjer satsa mer på allmän information om rätten att säga nej till att prover sparas.
- Då kunde man i det enskilda fallet förutsätta att patienten inte har något emot det, om hon inte väcker frågan. Att återkalla sitt samtycke ska givetvis gå snabbt och lätt, säger Linus Johnsson.
Hela studien finns publicerad i nätupplagan av den medicinska tidskriften British Medical Journal.

Biobanker accepteras av de flesta

Det är mycket sällsynt att patienter säger nej till att biologiska prover från dem får lagras i så kallade biobanker. Inte ens en på tusen kräver att deras prover ska förstöras i stället för att lagras för framtida vård eller forskning.