– Det vi tittar på hos bilarna kretsar kring fälgar, däck och höjd. De ska ha så stora hjul, så små däck och vara så låga som möjligt, förklarar Eddie Friberg som är en av arrangörerna bakom träffen.
Och bilarna som ställs ut ser verkligen udda ut. Fälgarna är enorma, däcken supersmala och bilen så låg att den ser ut att skrapa i marken när den kör. Det handlar inte om yttre utsmyckning som i många andra bilshower, utan att just dessa kriterier uppfylls. Och att motorn är trimmad till max. Många av bilarna är snabbare än en Ferrari.
– Vi är många som gillar den här stilen, man skulle kunna sammanfatta den som "less is more". Det ser så proportionerligt ut i våra ögon, säger Eddie Friberg.
– Tidigare var vi bara en massa likasinnade människor som la upp våra bilder på Facebook, så vi tyckte det var dags att orda en träff, säger Joakim Skagerlind som också är arrangör.
Det är nu tredje året som gruppen Wescrape ordnar träffen, och 2000 personer är anmälda på Facebook. Hit kommer nu bilfantaster från hela Skandinavien för att titta på varandras konstverk. Många av dem har lagt otaliga timmar och många hundratusentals kronor på att få sina bilar så snygga och snabba som möjligt. Men det är ingen svinig raggarträff är Joakim Skagerlind noga med att poängtera.
– Man ser inga ölburkar här och alla beter sig. Man blir respektlös när man dricker och kanske går och kladdar på någons bil som den lagt timmar på att polera till perfektion, säger han.
Pontus Eriksson är en av dem som tagit med sin bil idag. Den är hans ögonsten och käraste ägodel berättar han.
– Det är något jag åstadkommit själv, det är det som är kul. Men jag har lagt oändligt med tid och pengar på den.
Och efter en åktur i bilen förstår jag var fascinationen ligger. Den har 600 hästkrafter i bakhjulen, förklarar Pontus när han gasar ut på landsvägen. Bilen accelererar i en rasande fart och slirar fram och tillbaka över vägen där den lämnar kolsvarta däckspår. Men efter den första dödsskräcken är det minst lika häftigt som ett berg och dalbaneåk på Gröna Lund.
– Det är som att man klätt av bilen naken, man känner verkligen maskinen och vägen när man åker. Det är så mycket adrenalin, säger Joakim Skagerlind.