DIREKTRAPPORT: 39-åringen begärs häktad - följ allt det senaste om det misstänkta terrordådet här
Det är måndag förmiddag och Drottninggatan myllrar som vanligt av människor. Men i stället för det sorl som brukar bre ut sig över Stockholms paradgata är det en dämpad tystnad som råder. De stressade kontorsarbetare, flanerande turister eller strosande shoppingsugna som ofta kan ses till på gatan är fortfarande där – men alla rör sig i sakta mak runt de minnesplatser som punktmarkerar attackens händelseförlopp som ägde rum i fredags eftermiddag, i vilken fyra människor miste livet.
Oräkneliga blombuketter och ljus är strödda över trottoarens asfalt. På varuhuset Åhléns tegelväggar är färggranna post-it lappar fastklistrade. De vittnar om hur stockholmarna vädjar till varandra att låta staden sammansvetsas och plåstra om ondskans sår med kärlek. ”Vi står enade”. ”Kärleken övervinner allt”. Det är som om hela korsningen mellan Mäster Samuelsgatan och Drottninggatan lindats in i varm, mjuk bomull – mitt i vardagen som sakta börjar ta form igen.
Pappalediga stockholmaren Johan Nilsson Borssén köpte ett par nya vårskor i en butik på Drottninggatan bara tio minuter innan lastbilen körde in i folkmassan. Hans sambo var på dåligt humör, och därför skyndande han sig hem tillsammans med sonen efter inköpet.
I dag befinner han sig åter utanför skobutiken, men nu för att lämna över rosor till de poliser som närvarar. När Johan ska beskriva känslorna som slagit rot i honom under helgen lyfter han handen och för den upp och ner, som en berg- och dalbana.
– Det är svårt att förklara, men det kändes extra mycket när jag gick i Bajens premiärmarsch i går. Stämningen där var fantastisk. Alla skötte sig exemplariskt. Jag såg många ansluta sig till marschen som inte nödvändigtvis gjorde det för fotbollens skull. Det gjorde att den fick en större innebörd, säger han.
Johan Nilsson Borssén understryker också att han vägrar låta rädslan ta över.
– Jag tror att det här kommer att göra mig starkare. Min familj ska försöka att leva som vanligt – det går inte att låsa in sig. Jag vill inte att han ska behöva växa upp bland rädsla.
Han nickar mot sin son i barnvagnen.
UNT TV+TEXT: Tyst minut i Uppsala stadshus för att hedra offren
En bit längre bort, bland de kärleksladdade post-it lapparna, står Åsa Ikekhua. Hon bor i Helsingborg men är på besök i Stockholm under veckan för att träffa vänner och sina två barn.
– För mig är det väldigt känslomässigt omvälvande att vara här och se sorgen. Jag tror att det är viktigt att fortsätta prata om det som har hänt, även om vardagen börjar igen. Hela världen lever i hotet om terrorn. Ingen är förskonad, konstaterar hon.
En piketbuss från polisen är placerad vid ett övergångsställe. Den är dränkt i kondoleansblommor. Bruset från bilarna runtomkring suddas ut och bussarna glider nästan obemärkt förbi. Här är det som en ständigt pågående tyst minut. Karin Eriksson, som bor i Stockholmsförorten Farsta, sträcker sig fram och fäster en lapp med texten ”Peace & love” på piketen. Efter en orolig helg där de flesta nyhetsrubriker varit fyllda av svärta ville hon komma hit och visa sin vördnad.
– Jag tänker på alla offer, men i dag i synnerhet på den lilla flickan som dog. Det känns så overkligt att stå här där det hände. Samtidigt är det vackert att se all den solidaritet, medmänsklighet och empati som Stockholm visar just nu, säger hon.
Den nya arbetsveckan betyder att vardagen också återkommer för många pendlare. Uppsalabon Adel Elsayed Sparr blickar ut mot spår 7 på Uppsala centralstation, där tåget mot Stockholm rullar in. Han håller portföljen i ett stadigt grepp, fast besluten att inte låta terrorattacken förändra några rutiner.
– Vi har visat vilket starkt folk vi är. Tillsammans. Fokus har inte legat så mycket på varför, hur, eller vem som ska ställas till svars – utan framförallt på att ta hand om varandra, säger han.
Efter jobbet tänker han promenera de få kvarteren bort till Drottninggatan. Kanske lämnar han en ros eller tänder ett ljus innan tåget går hem till Uppsala igen. Vardagen fortsätter, även om ingen glömt vad som skett.