Det är först när man kommer in i huset som åttkantigheten och dess stora rymd blir påtaglig. Halva boytan på 124 kvadrat utgörs av ett enda rum, där det förutom köksdelen får plats tre matplatser, en soffgrupp och ett piano. Taket sluttar och smalnar av uppåt, där det kröns av ett litet torn med små fönster i alla riktningar. Tre av de åtta pelare som håller upp hela konstruktionen är synliga i husets mitt.
– Virkets längd på fem och en halv meter fick styra storleken på ytterväggarna. Huset var jättelätt att bygga, som en kåta, säger Nils Öman.
Efter snart 60 år tillsammans märks det att Barbro och Nils Öman känner varann utan och innan. Fram till för 12 år sedan drev ett litet jordbruk med sågverk och byggfirma på gården Hermansveden en knapp kilometer bort. På varsitt håll började de till slut fundera i samma banor.
– Jag hade tryckt på det länge innan jag kom mig för att fråga om det inte var dags att sälja gården. Då visade det sig att Nils tänkt samma sak, säger Barbro.
– Vi jobbade alldeles för mycket och tiden var mogen. Och efter att ha byggt 39 hus åt andra var det sista chansen för ett eget, resonerar Nils.
Egen skog gav goda förutsättningar för eget husbygge. Tomten ligger vid grusvägens slut med utsikt mot sjön Tämnaren. Det rådde ingen tvekan om att huset skulle stå på den lilla kullen vid vägens slut, som då var helt skogsbevuxen. Försäljningen av gården gick snabbt och nu återstod bara att hinna med bygget under det år som gavs före övertagandet. Huskataloger beställdes hem, men inget objekt föll riktigt det kräsna paret i smaken. Tills Barbro såg ett åttkantigt.
– Aldrig att Nils vill ha ett åttkantigt hus, tänkte jag, men han tände på idén och vi knyckte den från katalogen.
Med hjälp av ena dottern som är byggnadsingenjör ritade de huset själva. När de väl kom på hur väggarna skulle placeras – med nittio grader till en yttervägg – fick varje rum två räta vinklar, vilket underlättat möbleringen.
Allt utom el och vatten har Nils och Barbro byggt själva. Under processen tycks de genomgående ha gått på känsla och varit påfallande överens om det mesta, såsom husets grå färg och husets placering.
– Vi visste direkt hur det skulle stå och har aldrig funderat över det. Först nu 12 år senare har vi pratat om ifall vi borde lagt sovrummet på norrsidan, men det är ju så dags, säger Barbro.
Det enda bryderi hon kan komma på från byggtiden var att få till att inreda köket med bara en helt rät vinkel. Men problemet löstes lätt av mågen, som är snickare och även ligger bakom till exempel den vackra gröna ytterdörren.
Hur smidigt det än går är det enligt Barbro alltid ett väldigt projekt att bygga hus och därför inget att ge sig på tillsammans med fel person eller under en olämplig fas i livet.
– När vi var yngre var det många som byggde och skilde sig efteråt. De hade ägnat sig åt huset, men glömt bort varann, säger hon.
Nu på sommaren syns bara en glimt Tämnaren, vars fågelliv och tidiga skridskoisar utgör nöjen för Nils och Barbro.
– Efter islossningen har det hänt att vattnet stigit nästan ända fram till huset, säger Barbro och visar en bild i telefonen där båten lagts till på tomten.
Hon får frågan om bostaden är en viktig del av tillvaron.
– Naturligtvis. Det är ju mitt hem och livets fasta punkt. Men ibland vill man iväg för att inte bli insnöad, säger hon.